Vi har sett det komma gradvis. I samband med senaste riksdagsvalet blev det tydligt. Både på debatt- och ledarsidorna men också i sociala medier. I samhället i stort, men även inom kyrkorna.
Samtalsklimatet är idag polariserat. Digitaliseringen har minskat antalet fysiska mötesplatser och vi möter sällan eller lyssnar på den som vi inte håller med. Den ökande polariseringen gör att allt fler ser i svart eller vitt. Ofta beskrivs motståndaren i så förnedrande ordval som möjligt. Tonen och nyanserna skriker ofta ut sitt budskap i versaler. Man är för eller emot. Inte något däremellan. Många gånger är budskapet hatiskt. Särskilt när det gäller religion och hur man ser på främlingen. Ofta är målgruppen religiösa företrädare och politiker. Givetvis ska de tålas att granskas men det ska göras på ett värdigt och konstruktivt sätt.
I dagens debattklimat har allt färre fokus på att lära känna varandra – lära känna och se själv – och se nyanser i argument. Ofta används den värsta tolkningen av motståndarens åsikter. Resultatet blir att de sansade rösterna allt mer tystnar. Det blir ett tomrum. Vår demokrati naggas i kanten. Tänk om fler istället kunde återge den mest generösa tolkningen av den andre.
Efter drygt nio år gör jag nu min sista arbetsvecka som press- och kommunikationsansvarig på Sveriges kristna råd. Det har varit en fantastisk arbetsplats med ett viktigt uppdrag och en unik mötesplats. Tempot har ofta varit högt med många debattutspel och många repliker. Under dessa år har jag varit involverad i cirka 120 debattartiklar och offentliga uttalanden, samt även en rad remissyttranden. Många gånger har debattartiklarna publicerats i exempelvis Dagens Nyheter, Svenska dagbladet eller Aftonbladet. Under förra året publicerades exempelvis 554 artiklar där Sveriges kristna råd nämndes utifrån 433 enskilda artiklar (vissa har publicerats i flera medier).
Ekumenik är något som behöver vårdas. Den kristna kyrkan är djup och bred och rymmer olika livsstilar och åsikter. Med den utgångspunkten är det fantastiskt att kyrkorna i Sverige kan samverka på detta sätt. Det är unikt i en internationell jämförelse. Givetvis finns det även frågor där det är svårt att hitta en gemensam linje.
Vi har sett hur riksdag och regering allt mer efterfrågat vår åsikt och vid ett flertal tillfällen även agerat efter våra önskemål. Ibland har det varit så konkret att regeringskansliet ringt upp och meddelat att de uppmärksammat kyrkornas krav och att de sedermera beslutat att följa vår önskan. Ibland har det varit mer luddigt och ibland har vi inte lyckats.
Men ska kyrkorna ”agera politiskt”?
Vi troende ska inte dra oss undan svåra frågor. I Matteusevangeliet står: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig’. Vårt uppdrag är att utifrån vår kristna tro lyfta frågor som många gånger inte prioriteras i den allmänna samhällsdebatten. En utmaning i detta är hur ett särintresse kan bli ett allmänintresse.
Det finns tillfällen när kyrkorna behöver tala med en gemensam röst. Det kan till exempel vara när utsatta grupper kommer i kläm i samhället och då man gemensamt ställer sig bakom en manifestation eller en påverkansinsats. Men det är inte kyrkornas roll att ge alla svar på hur sakfrågorna ska lösas, det ansvaret vilar på våra folkvalda politiker.
Sveriges kristna råd är de ”långsamma kolhydraternas organisation”. Vi tror inte på snabba segrar. Uthållighet och en villighet att samtala i det offentliga rummet utan att kompromissa med budskapets grundläggande innebörd är en förutsättning för att komma vidare och nå framgång. Vi har en tvåtusenårig biblisk historia att luta oss tillbaka på.
Kyrkorna finns på samma spelplan som övriga i civila samhället: politiska partier, näringsliv, idrottsrörelsen och tankesmedjor. Landets kristenhet, med sina mer än sex miljoner medlemmar, är en stor civilsamhällsaktör. Men kyrkans röst hörs inte proportionerligt i samhällsdebatten utifrån antalet medlemmar i jämförelse med många andra. Här finns en stor utmaning som både handlar om hur vi ser på oss själva, men också om hur omvärlden ser på oss.
En vanlig vecka samlas cirka en halv miljon människor i våra kyrkor. Här ligger en stor kraft och det vilar ett enskilt ansvar på oss alla. Genom att låta vår tro bli till handling kan vi alla påverka vårt samhälle och göra världen till en bättre plats att leva på. Och låt oss även hjälpas åt att uppmuntra och be för våra kyrkliga ledare som står upp och hörs i samhällsdebatten.
Kyrkorna tillsammans – i tro och handling!
Mikael Stjernberg
Press- och kommunikationsansvarig, Sveriges kristna råd
