I veckans Människor och tro i P1 diskuterades frågan om det bör finnas separerade asylboenden utifrån religionstillhörighet. Bakgrunden är ett antal rapporter om hur främst kristna människor, särskilt de som konverterat till kristen tro, har blivit förföljda och hotade på asylboenden. Som framgick av programmet finns det även inom kyrkorna i Sverige olika åsikter i frågan (se även intervju med Karin Wiborn i Dagen 23 februari).
Ska då Migrationsverket ordna fram separerade asylboenden? Jag tycker inte det. Jag vill inte ha ett samhälle där segregering byggs in från början. Att erbjuda separerade boenden för kristna eller muslimer eller någon annan grupp är fel väg.
Hotsituationer på asylboende ska skötas på samma sätt som andra hot i samhället. Ta exemplet mobbning i skolan. Ser skolans personal att ett barn mobbas har man skyldighet att gripa in. Man ska lyssna på den som mobbas, man ska prata med mobbaren/mobbarna, man ska förklara att beteendet är oacceptabelt och inte får fortgå. Barn har rätt att känna sig respekterade. Löses inte situationen bör det vara mobbaren som ska förflyttas, inte den som mobbas. Samhället tar ansvar. På motsvarande sätt bör man kunna agera även på ett asylboende.
Jag inser svårigheten med barn eller asylsökande som inte vågar säga ifrån. Men precis som i skolan ska det ju finnas kompetent personal på plats på asylboendet. Och precis som i skolan bör genom praxis och samtal bli känt vad som gäller. I skolan ska personalen ha uppsikt, på asylboendet borde väl samma sak gälla för personalen där?
Ibland tas en jämförelse med dem som förföljs pga sin sexuella läggning. Enligt uppgifter finns det nu fyra privatdrivna HBTQ-certifierade asylboenden i Sverige. Vad jag förstår innebär det att personalen på boendet utbildats och certifierats av RFSL i frågor som rör diskriminering. De bör därför vara särskilt kunniga och uppmärksamma vad gäller situationen för människor som identifierar sig som HBTQ. Och jag tänker att en sådan kunskap är utmärkt. Men det betyder ju inte att alla som identifierar sig som HBTQ ska samlas på just de asylboendena.
Migrationsverket har initierat samtal med trossamfunden om möjligheten att frivilliga ska kunna vara ”följeslagare” på asylboenden. Formen är väl fortfarande inte riktigt klar men tanken är att personer från olika trossamfund ska kunna finnas på plats för samtal och vägledning för att öka förståelsen för religiös övertygelse och ge stöd till personer som tror. Vi får se vart det leder.
Nu undrar jag: När får vi de första privata asylboendena som förklarar att personalen har särskild utbildning vad gäller diskriminering och förståelse av religion? Jag tänker att sådana boenden skulle bli viktiga förebilder. Kan det vara en utmaning för dig, Bert Karlsson, du som driver många asylboenden runt om i Sverige? Eller finns någon annan som vill ta upp den utmaningen?
Det svåra i frågan är att människor inte respekteras. Och det är inte en fråga bara för asylboenden, det är en större utmaning för hela samhället.
/Björn Cedersjö
