Sveriges kristna råds styrelse, som är samlad till överläggningar under torsdagen, antog strax efter lunch ett uttalande i form av ett Öppet brev. Huvudinnehållet i brevet är krav på snabba förändringar i sjukförsäkringssystemet så att inte fler enskilda och familjer ska drabbas av ekonomisk och social undergång.
I brevet kräver styrelsen dessa förändringar:
– Svårt sjuka människor måste kunna få sin sjukpenning förlängd utan att behöva ge sig ut och söka jobb/arbeta under sin sjukskrivning,
– människor ska inte kunna ställas utanför alla försörjningsmöjligheter därför att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör olika bedömningar av deras arbetsförmåga
– gemensamma bedömningar, giltiga och gällande i båda systemen, måste göras,
– för människor som inte längre bedöms ha rätt till sjukersättning eller arbetslöshetsersättning måste det finnas en möjlighet att få försörjningsstöd från socialtjänsten även om man exempelvis äger den bostad man bor i,
– människor ska inte behöva säga upp en trygg anställning och gå ut i arbetslöshet på grund av att de nått en tidsgräns i sjukförsäkringen.
Styrelsen skriver: I bakgrunden till de problem som nu visar sig finns lovvärda syften; att människors resurser och vilja att bidra till samhällsbygget ska tas tillvara; att ingen ska bli kvar i sjukskrivning eller arbetslöshet en dag längre än nödvändigt; att den som i någon mån kan arbeta inte ska ställas utanför arbetsmarknaden, förtidspensioneras eller liknande. Men de berättelser och fakta som samlats in vid lokala församlingars möte med människor runt om i landet och som vi i SKR fått del av, belyser att de politiska lösningar som valts leder till problem vi inte kan blunda för.
Med hänvisning till den rörelse som är igång ute i landet skriver styrelsen vidare: Vi är glada och stolta över att diakoner och andra socialt engagerade människor i våra kyrkor gör sina röster hörda och också är beredda att tala för dem vars röster inte når ut eller slår igenom. I mötet mellan enskilda människor har vi alla ett personligt ansvar för varandra. Att möta medmänniskor i kriser och svårigheter innebär en kallelse att handla och det finns det, Gud vare lov, många som gör.
