Alvik 2016-12-20
Till
Justitiedepartementet
103 33 Stockholm
(e-post till L2@regeringskansliet.se)
diarienummer Ju2016/01639/L2
Yttrande över SOU 2016:56
Ny paketreselag
Sveriges kristna råd (SKR) är medlem i Civos (Civilsamhällets organisationer i samverkan).
SKR ansluter till det yttrande som avgivits av Civos och som återges nedan.
Civos huvudsakliga kommentarer
Civos menar att intentionerna bakom nuvarande lag (prop. 1992/93 :95, s67) bör vara vägledande även i den nya paketreselagen, nämligen att lagens tillämpning bör utesluta “paketresor” som ideella allmännyttiga föreningar själva ordnar för sina medlemmar respektive elever.
Civos menar att undantaget bör utvidgas till att även gälla för återkommande arrangemang, och föreslår därför att författningsförslagets förslag på lagens tillämpningsområde (artikel 2.21)) ändras för att tydliggöra detta:
Utredarens förslag
“2. erbjuds eller underlättas tillfälligt på ideell basis och endast för en avgränsad grupp resenärer eller som”
Civos förslag
“2. erbjuds eller underlättas av en ideell allmännyttig förening eller på ideell basis och endast för en avgränsad grupp resenärer eller för föreningens medlemmar eller som”
Civos kommentarer till författningsförslaget
Civos väljer att endast kommentera det i utredningen som har en direkt koppling till civilsamhällets verksamhet, vilket är det undantag för researrangemang som anordnas “tillfälligt, på ideell basis och endast för en avgränsad grupp med resenärer”.
Utredningen beskriver den problematik (s70) med nuvarande lagstiftning som medför negativa konsekvenser för föreningslivets organisering, på ett sätt som inte var intentionen med nuvarande lagstiftning. Ett tydligt exempel är avgörandet i Högsta förvaltningsdomstolen då Ungdomsförbundet Svensk Flotta, en ideell förening, ansågs vara arrangör i paketreselagens mening för de seglarkurser som anordnades av förbundet.
Det svenska föreningslivet nämns i regeringsförklaringen som en viktig kraft för att möta de gemensamma samhällsutmaningar vi står inför. Inte minst gäller detta inkludering, att skapa gemenskap och sammanhållning samt möten mellan människor som annars inte skulle haft en naturlig kontaktyta. Såväl civilsamhällets aktörer som myndigheter och politiken uppmanar idag föreningslivet att breddas till nya målgrupper, och nå de människor som aldrig får den av vår samhällsgemenskap. Att därför kunna rikta erbjudandet om medlemskap och föreningens aktiviteter bredare än nuvarande medlemsbas är viktig.
Vi vänder oss lite mot utredningens gissning (S132) att det “knappast finns något incitament för en förening att lägga ned arbete för att organisera en sådan resa för vem som helst”. Folkrörelsernas mångåriga tradition och särart är just det motsatta, just att verka för att involvera och samla så många som möjligt i en gemenskap, genom aktiviteter och möten som förändrar människor och samhället till det bättre.
Civos menar att Högsta förvaltningsdomstolen olyckligt missat denna viktiga del i folkrörelsernas inneboende tradition och civilsamhällets särart — nämligen att det inte finns något egenvärde i att befästa en avgränsad grupp. Tvärtom är föreningarnas syfte ofta det omvända, nämligen att verka för ökad integration, gemenskap och samverkan. Det är därför viktigt att föreningslivet kan fortsätta att välkomna nya medlemmar genom att anordna aktiviteter, resor och arrangemang utan att det misstas för en paketresa som karaktäriseras av en kundrelation likt den mellan en privatperson och ett vinstdrivande resebolag. Därför är det viktigt att den nya lagens förarbeten tydligt befäster detta och att det också synliggörs i formuleringarna av lagens tillämpningsområde.
Det är positivt att Kammarrätten i Stockholm (mål nr 5047-15) gör en distinktion att det inte rådde en kundrelation mellan i det fallet Scouterna och dess medlemmar. Men att det juridiskt rådde osäkerhet om detta är olyckligt, och därför behöver lagen förtydligas så att landets ideella föreningar inte riskerar att åter drabbas av otydlig lagstiftning som inte gör skillnad på civilsamhällets särart och det privata näringslivet.
Utredningen diskuterar även (S126 samt 132) definitionen av begreppet näringsidkare, vilket även i annan lagstiftning kommit att i ökande grad utgöra problem för gränsdragningarna från myndigheter eller offentlig förvaltning i relation till ideella föreningar. Vi menar att det inte behöver vara svårt att bedöma när det avser närings- eller yrkesverksamhet respektive när det är verksamhet som bedrivs inom ramen för en demokratisk medlemsstyrd ideell organisation. Istället för att fokusera enbart på verksamhetens art och aktiviteter behöver det offentliga lära sig att förstå organisationernas interna styrning och organisering, inte minst genom att uttolka stadgarnas syftesparagraf.
För att värna civilsamhällets självständighet och människors frihet att organisera sig i ideella föreningar är det viktigt att medlemmarnas intention med sitt engagemang så som det uttrycks i föreningsstadgan får vara bärande också för omvärldens syn på organisationen. I de fall föreningen har som syfte att anordna paketresor för en vid allmänhet är det rimligt att en tolkning kan göras, medan för majoriteten av Sveriges 230 000 föreningar där syftet är något annat föreligger inte något förhållande som gör att föreningen bör tolkas som arrangör av paketresor.
Avslutningsvis vill vi sammanfatta vårt svar med att vi således stödjer utredningens förslag gällande undantaget för researrangemang som anordnas på ideell basis, men att vi upplever att det kvarstår lite ytterligare arbete för att finslipa förslaget så att de politiska intentionerna faktiskt implementeras tillfullo i lagförslaget — nämligen att värna om ett starkt och självständigt civilsamhälle som får möjlighet att bedriva verksamhet både för befintliga medlemmar och för de många som idag står utanför föreningslivet — utan att lagstiftningen misstar detta arbete för näringsverksamhet.
För Sveriges kristna råd
Karin Wiborn, generalsekreterare
Handläggare:
Björn Cedersjö, tel 08 -453 68 23 bjorn.cedersjo@skr.org
