Sveriges kristna råd samordnar all andlig vård i Kriminalvården under namnet Nav.
Nav möter personer som sitter på anstalt eller i häkte och erbjuder personliga samtal och anordnar gudstjänster.
– Vi möter människan. Inte förövaren, mördaren, ”33-åringen” eller vad personen nu kan ha fått för annat epitet, säger Nav-konsulenten Susanne Rodmar.

Susanne Rodmar, Nav-konsulent

Den senaste tidens dödsskjutningar i några socioekonomiskt utsatta områden i olika delar av landet har skakat om många av oss. Samtidigt höjs starka röster i debatten om hur våldet, kriminaliteten och dödandet ska förhindras. Inte sällan med frustrerad och hopplös underton och med krav på långa fängelsestraff för förövarna.

Några som möter personerna som är involverade i dessa blodiga konflikter är de drygt 180 präster, pastorer och diakoner från olika kyrkotraditioner som arbetar vid häkten och anstalter i Sverige. Deras främsta uppgifter är ett erbjuda enskild själavård för intagna och att anordna gudstjänster. Det finns också ett drygt tiotal imamer och Sveriges kristna råd har ansvaret för att samordna all andlig vård i Kriminalvården under namnet Nav.

Vi möter människan. Inte förövaren, mördaren, ”33-åringen” eller vad personen nu kan ha fått för annat epitet. Givetvis försvarar vi inte deras gärningar, men vi vill lyfta fram att deras primära identitet är som människa och att de ska bli bemötta därefter.

Susanne Rodmar, Nav-konsulent



En vanlig invändning är ”men brottsoffren då?”.

– Ja! Självklart måste brottsoffren få all hjälp och allt stöd de behöver. Men vårt uppdrag inom andlig vård i Kriminalvården är att möta personerna som är misstänkta för eller har begått brott, säger Susanne Rodmar.

En person som suttit häktad och sedan blivit intagen möter både poliser och en rad andra myndighetsutövare. Nav-medarbetarna däremot behöver inte ta beslut eller behandla dessa personer, utan finns tillgängliga för individuella samtal och lyssnande utan repressalier.

– Vi har ju en förmånlig situation på det sättet och blir bemötta med stor respekt från de intagna, säger Susanne Rodmar och fortsätter:

– När stora delar av samhället kanske vill att dessa personer ska låsas in och glömmas bort, så vill kyrkan och andra religiösa företrädare inom Nav visa omsorg.

Hon berättar att samarbetet med Kriminalvården fungerar bra och att präster, pastorer och imamer är ett naturligt inslag och en del av vardagen i häkten och på anstalter.

– Kriminalvården lider inte av religionsfobi. De ser vikten av att vi finns på plats och hur mycket vi betyder för de intagna både på kort och på lång sikt.

– Nu under pandemin har i princip alla besök och permissioner, för dem som har möjlighet till det, varit inställda. Men Nav:s medarbetare har varit på plats, iklädda visir och munskydd, då Kriminalvården ansett vår närvaro som kanske ännu mera betydelsefull under dessa omständigheter, säger Susanne Rodmar.

Susanne Rodmar har jobbat drygt 20 år med andlig vård inom Kriminalvården. Hon ser vissa mönster som att en god självkänsla och att vara älskad och känna sig värdefull är viktiga komponenter för att förhindra eller komma bort från en kriminell livsstil. Goda förebilder och ett vanligt jobb är två andra viktiga faktorer. Men också allas vårt gemensamma ansvar.

– För att en person ska kunna lämna ett kriminellt liv bakom sig krävs det grannar, kollegor, kyrkor, föreningar med flera som är beredda att välkomna in en tidigare kriminell till gemenskap och socialt umgänge när personen har avtjänat sitt straff, säger Susanne Rodmar.


Läs mer om Nav:

Andlig vård i Kriminalvården

Fortsätt läsa mer från oss