Alvik den 2015-10-29
Till
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
(e-post till josefin.emanuel.brattberg@regeringskansliet.se)
Yttrande över betänkandet
Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55)
Sammanfattning
Sverige kristna råd anser att utredningen i stort är välgjord och innehåller många bra förslag. Vi stödjer tanken på att det bör finnas en tydligare nationell strategi. Vi menar att religionernas roll är otillräckligt belyst och att förslagen i högre utsträckning borde inkludera insatser relaterade till företrädare för olika religioner.
Inledningsvis vill vi gärna citera ur utredarnas inledande ord (s7): “Lagar och åtaganden i konventioner finns, föreskrifter är framtagna och handböcker är producerade – nu är det upp till oss att se till att retorik blir till praktik…. Lagar i sig skyddar ingen om de bara är ord på ett papper.” De exempel som nämns i utredarnas inledande ord ger tydligt stöd för att ytterligare insatser behövs.
Från kyrkornas sida vill vi gärna vara med i ett målmedvetet arbete mot våld i alla mänskliga relationer.
1 Samlad nationell strategi
Vi biträder de förslag som utredningen ger om ökat fokus på förebyggande arbete, att stöd ska ges på likartade villkor i hela landet, att en förbättring styrning och samordning bör ske genom ett nationellt sekretariat och de åtta målområden som föreslås.
Sveriges kristna råd stödjer förslaget om en samlad nationell strategi för handling och för kunskapsutveckling.
Vi vill samtidigt ändå ge några synpunkter på resonemang samt ge några kompletterande förslag.
2 Utredningens uppdrag och avgränsningar.
Utredningen har i uppgift att föreslå en strategi för att nå det jämställdhetspolitiska målet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Man har också fått i uppgift att belysa arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Utredningen diskuterar (s36-37) sina avgränsningar och redovisar framförd kritik mot dem. Vi är glada för att utredningen väljer att aktivt inkludera målgruppen barn trots att direktiven inte säger så.
Sveriges kristna råd anser att barnens speciella och utsatta läge konsekvent behöver lyftas fram när det handlar om våld, inte minst i nära förhållanden.
Våldet är ofta relaterat till ojämlika förhållanden. Därför är våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld naturligt en fråga för jämställdhetspolitiken. Samtidigt är våld inte begränsat till ojämlika förhållanden mellan kvinnor och män. Utredningen problematiserar på ett önskvärt sätt när man hävdar att det finns våldsutsatta grupper som riskerar att osynliggöras med denna utgångspunkt (s47).
Sveriges kristna råd anser att det är nödvändigt att diskutera våld i en bredare kontext än bara som en fråga förjämställdhetspolitik.
3 Frånvaron av hänvisningar till religion
Det är uppseendeväckande få referenser till religion och religiösa aspekter på ämnet “hedersrelaterat våld” i utredningen. På ett ställe finns ordet “religiös” med (s184), för övrigt saknas sådana referenser. I stället används ordet “tradition”. Det kan uppfattas som att utredningen vill undvika att peka ut religion som en orsak till hedersrelaterat våld och istället peka på patriarkala strukturer och kulturbestämda mönster. Det gör dock att utredningen riskerar att osynliggöra att traditioner ofta är kopplade till religion och trosövertygelser, på gott och ont. Negativa inställningar till exempelvis homosexualitet (s93) kan ju finnas såväl bland kristna som muslimer, utifrån religiös övertygelse.
Sveriges kristna råd anser att det är önskvärt att synliggöra och förhålla sig till att religiöst motiverade ståndpunkter spelar roll för många människor.
Det är påfallande och märkligt att inga trossamfund eller andra religiösa organisationer ingått bland dem som rådfrågats i utredningsprocessen (s404-405). Inte heller räknas religionerna in bland de idéburna organisationer som man vill samarbeta med i fortsättningen (s263). Det är en stor brist. Ingen religion torde medge att man förespråkar hedersrelaterat våld, könsstympning eller barnäktenskap. Men vill samhället bidra till att detta klart framgår i religiös undervisning är det viktigt att det finns ett nära och gott samarbete med de religiösa organisationerna.
Vill man förändra normer kring manlighet, makt och våld inom jämställdhetsarbetet (s297) är de religiösa ledarna oersättliga genom sin kontakt och sitt inflytande över familjer på lokalnivå. Genom dem nås även kvinnor och män som på grund av språkproblem inte vet vilka bestämmelser som gäller i Sverige eller vart man kan vända sig om man utsätts för hot och våld.
Genom närmare kontakt med företrädare för trossamfunden kanske man också kan undvika att t ex kalla ett riskbedömningsinstrument för “Patriark” utan att betänka vilka associationer detta har i vissa kristna sammanhang (s158, 164).
Sveriges kristna råd anser att trossamfunden bör inkluderas i det fortsatta arbetet med den nationella planen.
4 Samverkan kring utbildning och kunskapsuppbyggnad
Utredningen talar om ett stort behov av utbildning och fortbildning och nämner en rad yrkesområden som bör få bättre utbildning inom området mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck (s290).
Sveriges kristna råd anser att det är önskvärt att präster/pastorer, ungdomsledare och diakoner (liksom andra religioners andliga ledare) nämns i detta sammanhang, både som resurser och som i behov av utbildning.
Avslutningsvis vill vi stryka under vikten av en medveten och konsekvent samverkan mellan olika myndigheter och civilsamhällets många idéburna, erfarna och kunniga organisationer. Tillsammans med andra i civilsamhället vill medlemmarna i Sveriges kristna råd samverka för ett gott samhälle när konflikter löses med ickevåld som medel och där människors värdighet och frihet eftersträvas.
Detta yttrande är inskickat en torsdag då vi uppmärksammar våldet mot kvinnor i kampanjen Thursdays in black.
För Sveriges kristna råd
Karin Wiborn, generalsekreterare
Handläggare: Björn Cedersjö, tel 08 -453 68 23 bjorn.cedersjo@skr.org
