Förra fredagen skickade jag in Sveriges kristna råds yttrande över utredningen Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor. Tre-fem gånger om året gör SKR den typen av uttalanden. Så här kan det gå till:
På mitt skrivbord landar en bok med avsändare regeringen. Det kan vara i serien Statens offentliga utredningar (SOU) eller i form av en så kallad departementspromemoria (Ds).
Det är vanligtvis väldigt utförliga, gedigna och genomarbetade genomgångar av den fråga som saken gäller. I det här fallet var det ett delbetänkande inom en pågående utredning om assisterad befruktning för dem som är barnlösa. (Utredningen ska senare även behandla frågor om surrogatmödraskap och avge sin huvudrapport om ungefär ett år.) Riksdagens majoritet hade dock bestämt att ett förslag för gruppen ensamstående kvinnor skulle tas fram redan nu.
Inom Sveriges kristna råd finns en referensgrupp för medicinsk etik. Den består av representanter för våra kyrkofamiljer: två katoliker, två lutheraner, två frikyrkliga och en ortodox. Gruppens medlemmar fick i uppgift att läsa den grundliga utredningen. Därefter möttes vi under en förmiddag för ett samtal. Jag hade förberett det genom att ange vad jag uppfattade vara några centrala frågor och etiska dilemman. Vi pratade igenom dem och några ytterligare saker som gruppens medlemmar ville aktualisera. Därefter skrev jag samman ett förslag till yttrande. Gruppens medlemmar fick läsa det och kommentera via mail. Utifrån deras kommentarer gjorde jag ett reviderat slutförslag. Detta gick sedan till SKRs presidium för godkännande innan det skrevs under av vår generalsekreterare Karin Wiborn och skickades in till regeringskansliet och publicerades på SKRs hemsida.
Parallellt med denna process pågick i det här fallet även samtal inom Svenska kyrkans biskopsmöte. Så sker inte alltid men just denna fråga ville man följa på det sättet. Genom flera samtal formulerades ett yttrande från SvK.Även Stockholms stift av Katolska kyrkan (RKK) skrev ett eget svar på utredningen. Under hela tiden samrådde jag med dessa processer. Svaren från SvK och RKK skiljer sig en hel del eftersom RKK säger tydligt nej. SvK landade till sist i att man vill att beslutet inte ska tas nu utan ingå i det större beslut som ska tas om ett år. Många argument fördes fram längs vägen.
Min uppgift var alltså att skriva ett svar där det som var gemensamt för kyrkorna skulle tydliggöras samtidigt som våra olika ståndpunkter fanns med. Många gånger har kyrkorna gemensamma ståndpunkter. I denna fråga skiljde vi oss åt. Och då måste jag ju skriva så att varje kyrklig tradition känner sig hederligt representerad när SKR uttalar sig. Ingen ska bli överkörd. Så kan det gå till. Man lär sig mycket i dessa ekumeniska samtal.
För övrigt pågår för tillfället en biskopssynod inom Romersk-katolska kyrkan om familjens roll i det moderna samhället. Det ska bli spännande att följa den och vad RKK kommer att säga i dessa frågor. Intressant läsning finns på följande länk: http://signum.se/biskopssynoden-om-familjen/
/Björn Cedersjö
