Jag lyssnade till biskop Hans-Erik Nordin i lördags på ett seminarium som Förbundet Kristen humanism i Uppland arrangerade. Mot slutet av sitt föredrag reflekterade han över när och varför kyrkorna uttalar sig i aktuella frågor, vilket till exempel kan vara aktuellt nu när nazister på nytt marscherar på svenska gator.
Han tog upp vår bedömningsförmåga i sitt föredrag, något som talade till mig utifrån mina latinamerikanska erfarenheter. Se – bedöma – handla fick vi lära oss där: se verkligheten som den är, bedöma den utifrån vår tro och sedan handla utifrån vår kallelse som kristna. Kyrkans viktigaste uppgift är att förkunna evangeliet om Jesus Kristus, sa Hans-Erik, men ibland måste kyrkan säga ifrån i samhällsdebatten och för att kunna göra detta behöver vi träna upp vår bedömningsförmåga.
Vi fick med oss tre viktiga perspektiv för att kunna bedöma:
1. ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” (Matteusevangeliet 25:40).
2. Saligprisningarna, till exempel, ”Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike” (Lukasevangeliet 6:20).
3. ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de” (Markusevangeliet 10:14).
Utifrån de perspektiven kan sedan kyrkan uttala sig om olika händelser i vår samtid, till exempel asylfrågan och barns rätt till återförening med sina familjer, människors lika värde, fred och nedrustning och så vidare.
Till bedömningsförmågan hör också att ”vara på rätt plats vid rätt tillfälle” och säga rätt saker. Då erinrar jag mig en predikan som jag hörde under åren i Peru. Texten var den om änkans gåva i Markusevangeliet 12:41-44. Vi brukar ju mest läsa den som ett exempel att ge av sig själv, ”hon gav i sin fattigdom allt hon ägde”. Men Gustavo Gutiérrez la istället tonvikten på hur Jesus handlade. Han satte sig tillsammans med lärjungarna ”mitt för tempelkistan” och på så sätt såg han vad som skedde och kunde ge det sin tolkning.
Bedömningsförmåga är inget som vi självklart har med oss utan något som vi behöver öva oss på om vi som kyrkor ska ha något väsentligt att säga i vår samtid och kunna vara ”jordens salt” och ”världens ljus” (Matteusevangeliet 5:13 och 14).
Låt oss be om förmågan att bedöma och tolka tidens tecken när vi fortsätter vår bön:
”Livets Gud, led oss till rättvisa och fred”.
/Olle Kristenson