Mission från marginalerna

Den gångna lördagen var jag i Umeå för en temadag om mission. Ett 40-tal engagerade medlemmar i Svenska kyrkans församlingar hade samlats för att ägna en hel dag för samtal om mission och kyrkans uppdrag. Katharina Hedqvist berättade engagerat om sina erfarenheter som missionär i den lilla lutherska kyrkan i Costa Rica, som funnit sin egen väg att vara kyrka. Man vill vara en ”kyrka utan murar”, som inte stänger människor ute och en kyrka som är som ”en sten som skaver i skon”, dvs en kyrka som inte är rädd för att arbeta med svåra och kontroversiella frågor som t ex den internationella skuldkrisen eller de homosexuellas rättigheter.

Professor Kajsa Ahlstrand pekade på hur ordet mission kom att användas först på 1500-talet då spanska missionärer började missionera på den latinamerikanska kontinenten ofta i samförstånd med de spanska erövrarna även om det fanns undantag som försvarade ursprungsbefolkningens rättigheter. När den protestantiska missionsväckelsen växte fram under början av 1700-talet blev så småningom orden från Matteusevangeliet 28, ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar”, den ledande missionstexten. Vi känner den som ”missionsbefallningen”, trots att den inte varit en missionstext i mer än lite drygt 200 år.

Idag pekar den ekumeniska rörelsen på andra texter, som visar på en annan syn på mission. Det är nu 60 år sedan det Internationella missionsrådet, numera en del av Kyrkornas världsråd, började tala om mission som Guds mission, Missio Dei, dvs Guds sändning i världen i vilken kyrkan är kallad att vara en del. Och då blir orden från den uppståndne Kristus till lärjungarna den centrala missionstexten: ”som Fadern har sänt mig sänder jag er” (Joh 20:21).

Min uppgift i Umeå var att presentera det nya missionsdokument som centralkommittén i Kyrkornas världsråd antog på Kreta i september tidigare i år, Togehter towards life: Mission and evangelism in changing landscapes. I dokumentet utvecklas Andens roll som den som utrustar och ger kyrkan kraft i denna sändning.

I avsnittet om befrielsens ande talar dokumentet bland annat om rättvisa och visar på ett viktigt paradigmskifte som man fångar in i uttrycket ”mission från marginalerna”. Tidigare har vi tänkt oss mission som en utåtriktad aktivitet från välmående kyrkor i vår del av världen. Idag lever majoriteten av världens kristna i Afrika, Asien och Latinamerika och inte sällan handlar det om människor som lever under knappa förhållanden. Och dessa kristnas erfarenheter visar på nya spännande utmaningar i Guds mission.

Nu översätts dokumentet till svenska och vi hoppas kunna medverka under nästa år till ett omfattande studium i kyrkor och församlingar runtom i Sverige. Vill du inte vänta på den svenska översättingen kan du ladda ner den engelska texten här Förhoppningsvis kan detta bidra till att fördjupa vår förståelse av vad det innebär att leva i kallelsen att vara en del i Guds sändning till världen.

PS. På söndag inleds Kyrkornas globala vecka med sitt tema om migration och flyktingskap. Dokumentet berör också dessa frågor och visar på att omsorgen om migranter och flyktingar ingår i kyrkans missionsuppdrag. Inte sällan är detta konkreta exempel på hur människor från marginalerna kommer till oss och ber oss bereda plats. DS.

/Olle Kristenson

Fortsätt läsa mer från oss