I början på november möttes Kyrkornas kommission för migranter i Europa , CCME, till generalförsamling i Rom. Förhandlingarna varvades med starka berättelser från människor på flykt och från dem som försöker hjälpa flyktingarna. Från Sveriges kristna råd deltog Benjamin Ulbricht, handläggare för teologi och hållbarhet.

Berättelserna från södra Italien om räddningsarbetet på ön Lampedusa berörde många av deltagarna under CCME:s generalförsamling. Liksom solidariteten med flyktingar från Ukraina i samband med massflyktsdirektivet. Till den lilla italienska ön, som har färre än 7000 invånare, anländer exempelvis flyktingar i tusentals, många svårt medtagna efter livsfarliga båtfärder över det som brukar kallas Dödens hav.

Hjälporganisationer på plats arbetar hårt för att rädda människor från att drunkna och för att ge dem en första omvårdnad, mat och förnödenheter innan de transporteras vidare. Och engagemanget från kyrkor och andra goda samhällskrafter för att bistå nyanlända från Ukraina var också något man gladdes över tillsammans.

Fort Europa stänger gränserna för flyktingar

Men samtidigt som delegaterna förundrades över solidariteten med de utsatta, oroades man över den politiska utvecklingen inom EU. Förstärkandet av unionens yttre gränser i ett sorts ”Fort Europa”, i syfte att hindra eller minska antalet flyktingar som kommer till EU, riskerar att beröva människor i behov av skydd deras rättigheter, menar kritikerna.

Vårt bemötande påverkar vår människosyn

Den politiska utvecklingen påverkar dock inte bara människor på flykt. Bristen på värdighet i umgänge med och i bemötande av flyktingarna formar också våra egna hjärtan, menar Benjamin Ulbricht, som blickar tillbaka på goda samtal med engagerade människor från hela kontinenten.
– Rädslan som på sina håll sprider sig – och ibland aktivt sprids – förändrar vår grundtillit till varandra. Att skydda våra medmänniskor hänger samman med att bevara också vår egen (med)mänsklighet, förklarar han.

Att arbeta för sunda samhällen lokalt, motståndskraftiga och öppna, är därför också en central del av kyrkors uppdrag, både gentemot de som kommer till och de som redan befinner sig i ens närområde.
– Att vi som kyrkor ibland brister i detta arbete ska inte förnekas, konstaterar Benjamin Ulbricht.

Kyrkornas arbete gör skillnad

Både Sveriges kristna råd och Svenska kyrkan är medlemmar i Kyrkornas kommission för migranter i Europa (CCME) och skickade sammanlagt tre representanter. Samarbetet mellan de nordiska länderna inför och under generalförsamlingens förhandlingar är något som alla tre lyfter som särskilt positivt.
–Trots att CCME har sina strukturella utmaningar just nu finns vetskapen och vissheten om att kyrkornas gemensamma arbete och gemensamma röst gör skillnad – i politiska processer, i olika samfunds och enskilda församlingars arbete, och framför allt för människor på flykt.

Uttalande från CCME

Generalförsamlingen har gjort ett gemensamt uttalande som bland annat uppmanar Europas regeringar att förstärka arbetet med att ge flyktingar säkra vägar, att inte dumpa det egna ansvaret på andra länder och att aldrig någonsin använda människor med skyddsbehov som brickor vid ett förhandlingsbord, varken internt eller externt och särskilt inte vid kontakter med auktoritära regeringar. Uttalandet kan du läsa här.


Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

  • Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.

Fortsätt läsa mer från oss