I söndags publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel med ett uttalande av 13 svenska kyrkoledare. Rubriken var ”Människovärdet måste respekteras.” I detta uttalande från SKRs årsmöte säger sig kyrkoledarna vara djupt bekymrade för det lagförslag som riksdagen ska rösta om den 21 juni: ”Lagförslaget bidrar till en oroande utveckling av svensk asyl- och flyktingpolitik.”
Vi har fått en många reaktioner på uttalandet. Originalartikeln på SvD.se har delats nästan 2300 gånger. I sociala medier har det varit ett stort genomslag. Kommentarerna har varit många, både de som ogillar det vi skriver och de som ger glada tillrop: ”Jag är därför så glad att ni stod upp för det humana perspektivet i frågan på ett så bra sätt. Tack! And keep up the good work!”
Igår gjorde jag ett underlag till en av våra kyrkoledare Lasse Svensson från Equmeniakyrkan som skulle möta migrationsminister Morgan Johansson i en debatt. Resultatet kan höras i Sveriges radios program “Människor och tro” på torsdag.
Vi får naturligtvis många frågor kring vårt uttalande. Flera av dem ställer frågor om vi ändå inte är lite naiva: “Menar ni verkligen att Sverige ska ta emot alla flyktingar som vill komma hit? Saknar ni inte verklighetsförankring? Gjorde inte regeringen rätt som bromsade i höstas?”
Det finns olika svar på det. Jag skulle säga att regeringen var tvungen att agera för man var på väg att förlora kontrollen. Och en regering i ett ordnat och rättssäkert samhälle behöver ha övergripande kontroll. Men jag skulle önskat att man beklagat sig och sagt: ”Vi vill inte detta egentligen. Vi gör en tillfällig åtgärd som vi upphäver så snart vi kan.” Och det borde vara nu. I dagsläget är det ju verkligen ingen inströmning till Sverige som nödvändiggör detta omfattande försämringspaket som ju i praktiken väl främst är en signal: Kom inte hit!
Jag tror de flesta av oss är för en reglerad invandring i någon form. Och länderna inom EU bör naturligtvis hjälpas åt mycket mer. Det finns två saker som jag ser som extra besvärliga i nuläget. Sverige är inte längre den förebild som vi varit på en generös flyktingpolitik. De som tidigare kunnat använda Sverige som efterföljansvärt exempel när man diskuterat sitt lands flyktingpolitik kan inte längre göra det. Och för det andra, mycket av resonemanget handlar om hur vår egen välfärd ska bevaras. Vi borde istället diskutera grundfrågan: ”Vad är det som motiverar att min situation är bättre än min medmänniskas?”. Denna diskussion borde höras betydligt mer och vi borde också tala om vilka ”uppoffringar” som vi är beredda att göra personligen och som samhälle.
Det är naturligt för en människa att fråga sig: “Hur bidrar vi till att upprätthålla alla människors värdighet?” Vi har olika svar på det. Och jag håller med våra kyrkoledare där de i slutet av sitt uttalande säger: ”Lagförslaget bidrar till en oroande utveckling av svensk asyl- och flyktingpolitik. Detta ställer frågan om grundläggande värderingar och människosyn på sin spets. Vi vill upprätthålla alla människors lika värde och värdighet. I ljuset av detta menar vi att lagförslaget har många brister som skapar oklarheter och leder till oönskade konsekvenser.”
Avslutningsvis, var med och skriv under uppropet från Folkkampanjen för asylrätt!
Nu ska jag iväg för en ny kursdag på temat “Konvertiteter i asylprocessen”. 55 personer möts i Göteborg för en heldag om kyrkornas roll i mötet med flyktingar. Vi i kyrkorna tar ett konkret ansvar och vi vill fortsätta att låta oss utmanas och vara en del i detta arbete, både nationellt och lokalt.
Och därför ber vi också: Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet!
/Björn Cedersjö
