Pingströrelsen i Sverige är en del av en världsvid rörelse med omkring en halv miljard människor och nådde Sverige 1906-1907.
Ordet pingstväckelsen används som ett uttryck för den andliga förnyelsen som uppstod i USA i början av förra seklet och som spred sig över hela världen. Dess förste svenske ledare var Lewi Pethrus som kom att leda Filadelfiaförsamlingen i Stockholm.
Pingströrelsen förkunnar dop av människor som själva hört och kommit till tro på evangeliet. Pingströrelsen kännetecknas av en stark betoning på behovet av att uppleva den Helige Andes kraft i sitt liv. Inom rörelsen finns en stark missionsiver och ett socialt engagemang för utslagna människor, både i Sverige och omvärlden, bland annat biståndsorganisationen PMU och missionsorganisationen Ibra.
Vårdandet av det egna inre livet går hand i hand med ett aktivt samhällsengagemang. Det sker genom församlingarnas arbete med stöd av samfundets nationella verksamheter, bland annat församlingsplanteringsprogram, Pingst ung, LP-verksamheten och folkhögskolor. År 2001 startades Riksföreningen Pingst – fria församlingar i samverkan som en förening av pingstförsamlingarna, med en gemensam styrelse.