Jag har precis haft en vecka semester. Den här gången besökte vi Cypern, med värme sol och bad. Vi mötte också några av våra vänner som arbetar inom Sat7, ett fascinerande projekt med TV-kanaler på persiska, arabiska och turkiska. Intressant nog är detta ett projekt som från början varit supportat av kristna människor i regionen, och flera kyrkoledare från Mellanöstern är med i styrelsen. Så på fotot på nuvarande styrelsen finns några personer klädda på samma sätt som ledare för några av de kyrkor som jag möter i Sveriges kristna råd.
Semester innebär ofta bokläsning, gärna sittande vid stranden eller på platser med vacker utsikt. Så även denna gång.
Biografier är oftast intressanta att läsa. Särskilt när de utspelar sig i en tid som är ens egen och man själv har funnits i närheten av det som berättas. Harry Månsus bok Min resa läste jag på stranden under några dagar. Har man hört Harry tala, så hör man hans lätt sjungande finlandsvenska även när man läser. Jag kan naturligtvis inte relatera till hans österbottniska bakgrund med dess prägel av uppväxt under ett krig. Men jag förstår att det sätter spår. Harry och jag möttes först under åren då vi var lärare på två samverkande teologiska skolor. Vi hade gemensamt ansvar för fortbildning för pastorer inom Örebromissionen och Svenska Baptistsamfundet. Parallellt har jag naturligtvis följt Harrys förkunnelse och engagemang. I boken berättar han om hur Frank Mangs påverkat hans liv, om hur hans bibelsyn förändrades, om hur han utmanats av gamla testamentets profeters samhällskritik, om hur sökandet efter att följa Jesus och brobyggande blivit hans livsrum. Inte alltid lätt. Och när jag läser en sådan bok sätts frågor igång för mig själv: Hur har mitt liv formats till att bli vad det blivit? Vilka vägval har jag gjort? På så sätt blir läsningen av en annan människas resa också en reflektion över min egen. Tack Harry för att få ta del av hur du tänkt och reflekterat.
Tillbaka till framtiden är den något kryptiska titeln på den andra bok jag läst under semestern. Jag var i bokhandeln dagen innan jag åkte och då hade boken just kommit ut. Det är Mikael Tellbe, lärare på Örebro Teologiska Högskola och alltså kollega med mig i mitt tidigare jobb, som skrivit om Vad vi påstår, tror och vet om tidens slut. Mikael är absolut en av mina favoritteologer. Han skriver förståeligt utifrån en vettig och sund teologi. Och han är djupt grundad i bibeltexterna. Nu skriver han om det som teologer kallar eskatologi. Vad vet vi egentligen om framtiden? Vad grundas vårt kristna hopp på? När kommer Jesus tillbaka? Håller Gud allt i sin hand? Dessutom berörs frågor om tidens tecken, tusenårsriket, h
elvetet och himlen, frågor som spelade stor roll i den miljö där jag växte upp. Men nya frågor tillkommer: att jorden har feber är en sådan. Jag tycker Mikael reder ut de frågorna på ett klokt och icke-spekulativt sätt, ger skäl för och emot olika slutsatser och lämnar respektfullt ibland frågan utan att slå fast ett entydigt svar. Grundövertygelsen är dock klar: Framtiden är redan här i Jesus Kristus. Den mest avgörande händelsen i historien har redan ägt rum i och med Jesu död och uppståndelse. Genom Jesus och genom Andens givande har Gud påbörjat den framtida befrielsen av en sargad skapelse. Som människa kan jag andas framtid. Det här är bara början, det här är bara försmaken. Och jag refererar till att ett av rikstingen inom Örebromissionens Ungdom under 1980-talet hade det kluriga temat: ”Uppbrott – med framtiden i ryggen”. Det är en glädje att läsa god teologi!
Min tredje semesterbok är Ingrid Betancourts bok Även tystnaden har ett slut. Där berättar hon om sina mer än sex år som fånge hos FARC-gerillan i Colombia. Men den boken är på över 600 sidor så den läser jag fortfarande i. Om den får jag berätta någon annan gång.
/Björn Cedersjö
