FRED OCH/ELLER FRID?
“Frid vare med eder!”
— dessa ord är mycket aktuella bland oss ortodoxa så här dags på året. Första Påskdagen möttes lärjungarna av dessa ord från den Uppståndne Frälsaren. Från olika håll strömmade vittnesmål fram om att Jesus Kristus hade uppstått och visat sig för många av sina följeslagare och nu står Han själv mitt ibland lärjungarna och de får höra de lugnande orden. “Frid vare med eder!” får vi själva höra många gånger under våra gudstjänster. Gång på gång upprepas orden för oss, för de skall bli en verklighet för oss. Gud själv kommer till mig och önskar mig frid. Han vill mitt bästa. Men vad innebär då denna frid för mig?
Att ha frid med Gud betyder att jag har fått mina synder förlåtna, att jag har ett rätt förhållande till Honom, att Han är min Herre och jag Hans tjänare. Och när jag har blivit Hans tjänare, så skall jag gå ut och göra Hans vilja, bära Hans frid vidare till mina medmänniskor, se till att också de blir försonade med Gud. Har vi nu alla frid med Gud och varandra, så skall vi arbeta för att vi också lever i fred med alla medmänniskor. Vi måste börja med oss själva, innan vi kan ställa samma krav på andra. Jag måste bli ett levande exempel på att detta är möjligt. Men har jag något emot en annan människa, så blir detta ett hinder i allt mitt fredsarbete. Om jag inte själv lever upp till detta mål, hur skall då mina motståndare kunna ta mig på allvar? Då säger de att jag bara pratar, men inte menar allvar med mina ord. Därför är det viktigt att jag tar min tro på allvar, att jag ser till att hålla min tro levande, att jag tar emot Mysteriet, att jag ber oupphörligt och när jag misslyckas med detta, så får jag åtminstone be om de heligas hjälp och förböner. Då kan jag gå vidare med mitt fredsarbete och ärligt och uppriktigt möta mina medmänniskor, för att vi tillsammans skall bli Guds medarbetare och sprida budskapet om Guds fred till alla.
“FRID VARE MED EDER!”
protosingel Tikhon Lundell
ordförande i Sveriges Kristna Råd