Orosmolnen i världen tornar upp sig och vi lever i osäkerhetens tid med många frågetecken inför presidentskiftet i USA och viktiga val i till exempel Frankrike och Tyskland. ”Vart är vi på väg? – för att citera ett populärt tv-program. Man undrar kanske om arbetet för kristen enhet överhuvudtaget är relevant eller ens har någon betydelse. Då kommer psalm 57 i vår gemensamma ekumeniska psalmbok för mig. Där sjunger vi en av verserna:
”När lögn och våld förmeras var är då jordens salt?
Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall?”
Och nog sätter de meningarna ord på den oro som många i vår tid bär på. Kan Kyrkan bli det sammanhang där människor hämtar kraft i en orolig tid? Självklart är det inte, och till en del beror det på som vi sjunger i versen innan:
”Med undran och med löje ser världen hur hon slits
av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid.
Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred
om Herrens frid på jorden, om Guds barmhärtighet.”
Det handlar helt enkelt om trovärdighet. Kyrkans splittring kan i vår tid inte kallas annat än skandal och arbetet för kristen enhet måste ha största prioritet om vår röst ska betyda något. Under Böneveckan för kristen enhet, som inleds idag, samlas människor i 75 länder för att tillsammans be för enheten så som vi sjunger i en annan av våra psalmer:
”Då kallar Guds Ande de kristna till bot,
att bedja sig samman att världen må tro.” (Sv Ps 62:6)
Arbetet för kristen enhet kan aldrig bli något självändamål utan är en nödvändighet, inte minst i vår tid. Författaren till psalm 57 fortsätter de inledande strofernas frågor med en förhoppning, som kan bli verklighet om vi träget arbetar för enheten:
”Må Kyrkan bli som fordom ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn.”
Kan Kyrkan bli den kraften? Ja, jag tror och hoppas det, men då krävs både bön och arbete. Så låt oss be för enheten och vårt eget ansvar och enträget fortsätta vår bön:
“Livets Gud led oss till rättvisa och fred.”
/Olle Kristenson
