Tidningen Fokus utser sedan 2006 Årets svensk. Tidigare år har det varit enskilda personer, men i år handlar det om ett kollektiv, Volontären, eller som det står i motiveringen: ”alla de svenskar som gör insatser för att välkomna människor på flykt”. Detta är ett erkännande till alla dem som på olika sätt stått upp för människovärdet när andra smiter undan sitt ansvar. Många av dem som gjort och gör handgripliga insatser finns i kyrkor och församlingar i vårt land. Många har vittnat om glädjen över att få välkomna människor på flykt i sina olika sammanhang.
När jag läser om detta påminns jag om en betraktelse från 1992 i Peru då vi undrade om det var möjligt att se en framtid bortom randen av det inbördeskrig vi då stod inför mellan terrorgruppen Sendero Luminoso och de peruanska myndigheterna. Vi sökte efter ljuset i slutet av tunneln, men det var svårt att skönja det. Då uppmanades vi av befrielseteologen Gustavo Gutiérrez att i stället försöka se de ljus som faktiskt redan fanns inne i tunneln. De var som lysmaskar som lyste upp mörkret och som inifrån skulle kunna underminera de strukturer som skapade förutsättningarna för våldet. Och det var främst volontärer han syftade på: kvinnor som organiserade sig för att skapa bättre förutsättningar för sig och sina familjer, människor som arbetade för att mänskliga rättigheter skulle respekteras. Också här handlade det ofta om människor i församlingarnas basgrupper.
I en tid då tillvaron ofta sett hopplös ut, då främlingsfientliga krafter växer sig allt starkare, kan vi inspireras av människor som tar saken i egna händer och gör något. I vårt sammanhang kan vi kalla volontärerna de lysmaskar som lyser upp vår tillvaro och visar oss på hoppet.
Den bibeltext som var grunden i betraktelsen 1992 är den välkända Jesaja-texten som vi läser i jul: ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.” (Jesaja 9:2) Och nu kan vi läsa den också vårt sammanhang.
Ett annat ljus inne i tunneln som ger hopp om framtiden är den gångna helgens klimatavtal. Det löser inte alla problem, men det låter oss ana en framkomlig väg framåt.
Så här i adventstid, i veckan mellan två av adventstidens stora gestalter, Johannes döparen och Jesu mor Maria, när vi tänder våra adventsljus är det gott att få peka på människor som lyser upp vår tillvaro. Både Johannes och Maria är förebilder som banar väg för honom, som vi ännu en gång förbereder oss för att ta emot i jul:
I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid. (Sv psalm 116:4)
/Olle Kristenson
