Midfastosöndagen som vi firade i reformationens kyrkor i Sverige den gångna söndagen, kallas ibland också ”brödsöndagen” eftersom temat är Livets bröd. På många håll har man brödauktioner och låter pengarna gå till internationellt solidaritetsarbete.
Jag minns en föreläsning av professorn i Nya testamentet, Harald Riesenfeldt, ett par år innan vi skulle introducera det nya temat för kyrkornas u-vecka (dvs föregångaren till Globala veckan) 1985, Livets bröd. Han var inbjuden för att ge en bibelteologisk grund till temat. Det var en fantastisk föreläsning som jag burit med mig sedan dess och som jag gärna återkommer till när jag talar om internationell solidaritet och rättvisa. Han lyckades på ett strålande sätt knyta samman den livsnödvändiga maten – ”livsbrödet” som han kallade det – och livets bröd, det vill säga Jesus själv som säger ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”
Föreläsningen blev som ett bibelstudium av kapitel 6 i Johannesevangeliet, som börjar med hur Jesus välsignar brödet så att det räcker till alla. Människorna blev entusiastiska och kopplade samman brödundret med hur Israels folk fick bröd från himlen under den långa ökenvandringen.
Om brödet från himlen kan vi läsa i andra Mosebokens sextonde kapitel. Brödet blir ett tecken på att Gud ger den mat som behövs; den som hade samlat mycket fick inte för mycket och den samlat lite fick inte för lite. Alla fick precis så mycket de behövde och det berättas t o m att det som man försökte samla på sig extra förstördes av maskar. Där i öknen rådde den gudomliga rättvisan, alla fick tillräckligt att äta.
Man ville göra Jesus till kung, berättar Johannes, men Jesus drar sig undan. Men människorna söker upp honom igen och börjar kanske förstå att Jesus hade ett annat uppdrag. När han talar om att han är ”livets bröd” antyder han att han inte bara vill stilla den kroppsliga hungern genom livsbrödet utan också vår hunger efter mening och innehåll i våra liv.
Livsbrödet och livets bröd hör samman. Vi behöver hålla samman våra kroppsliga behov med behovet av mening och innehåll i tillvaron. Men det finns en tredje komponent när det gäller brödet: brödet som delas när vi firar nattvard. Detta finns antytt i slutet av kapitel 6 hos Johannes. I nattvarden smälter alla dessa perspektiv samman: livsbrödet – livets bröd – nattvardsbrödet. Här sammanfattas Bibelns syn på brödet som mättar både fysisk och andlig hunger och skapar gemenskap.
Brödet som delas i nattvarden kan bli en bild för vår kallelse till solidaritet, ungefär som vi sjunger i en av våra måltidspsalmer i den gemensamma ekumeniska psalmboken: ”Din nåd är stor. Ditt bröd är ett. Och när det delas räcker det åt alla.” (Psalm 296:1)
Låt oss göra följande bön till vår under veckan som kommer: ”Gud, åt dem som har hunger, ge bröd. Åt dem som har bröd, ge hunger efter rättvisa. Amen”
/Olle Kristenson
