Sedan 1980-talet har de kristna råden i Norden och södra Afrika arbetat tillsammans i olika frågor. De första åren stod kampen mot apartheid i centrum där kyrkorna kom att spela en central roll. På senare år har kontakterna inte varit lika starka, men arbetet har fortsatt. 2003 möttes man i Morogoro i Tanzania för att diskutera viktiga frågor för kyrkorna i både södra Afrika och Norden. Man kom överens om att arbeta med frågan om hiv och aids, inte minst med tanke på att hivpositiva och aidssjuka ofta diskriminerades av kyrkorna.
Under tiotalet år arbetade man under devisen One Body för att stryka under att vi som kristna är lemmar i samma kropp som är Kristus. Vi kan inte längre säga att andras lidande inte har något med oss att göra: ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra” (Första Korinthierbrevet 12:26). Materialet som arbetats fram används nu på olika nivåer i kyrkorna i södra Afrika. 2011 inleddes en ny fas i samarbetet där man särskilt ville lyfta fram kränkningarna av kvinnors, barns och ungdomars rättigheter i kyrkorna och i det övriga samhället.
Så småningom uttryckte kyrkorna i regionen ett behov av mer kunskap och reflektion om jämställdhet mellan könen, könsbaserat våld och våld och förtryck av sexuella minoriteter satt i relation till en teologisk förståelse av mänskliga rättigheter. Så föddes projektet Churches, Gender and Human Rights 2014. Det är Norges kristna råd som med stöd av det norska biståndsorganet NORAD leder projektet, med visst stöd också från oss i Sveriges kristna råd.
Denna vecka deltar jag i en samling i Johannesburg för att utvärdera erfarenheterna från projektet och skissa på möjligheterna för ett framtida projekt. Vi är 20 stycken, varav tre från Norge och Sverige. Lokala seminarier och kurser för kyrkliga ledare på olika nivåer har arrangerats då man diskuterat dessa frågor. 155 kyrkliga ledare, varav knappt hälften kvinnor, har deltagit. Meningen är att de i sina olika sammanhang ska vidareförmedla sina insikter. Så har till exempel frågor som mäns våld mot kvinnor, barnäktenskap och hatbudskap mot minoriteter aktualiserats i prästers och pastorers förkunnelse.
Nu kommer råden att arbeta fram förslag till ett nytt fyraårsprojekt där man vill arbeta vidare med hur kyrkorna ska bli mer inkluderande i förhållande till minoriteter och mer aktivt arbeta med påverkansarbete. Frågan om homosexualitet är en känslig fråga, men man är överens om att kyrkorna aldrig kan tillåta våld mot eller diskriminering av någon enda människa. Hur visar sig försvaret av mänskliga rättigheter i prästernas förkunnelse? I vilken utsträckning talar kyrkorna offentligt mot våld och hatfulla budskap? Har kyrkorna till exempel antagit riktlinjer mot sexuella trakasserier? Detta är några av frågeställningarna som är viktiga i en framtida utvärdering av projektet.
De kristna råden i södra Afrika arbetar med små resurser och är helt beroende av bidrag från internationella organisationer. Ändå har de svårt att få det stöd de behöver när biståndsorganisationer i vår del av världen gör sina prioriteringar.
Precis som hos oss är det ekumeniska samarbetet mellan olika kyrkor viktigt för kyrkornas trovärdighet och deras roll i samhället. Det är viktigt att kyrkorna talar med en röst!
För fortsatt solidaritet med våra medkristna i södra Afrika ber vi:
”Livets Gud, led oss till rättvisa och fred”.
/Olle Kristenson
