Sveriges Kristna Råd, kyrkornas nationella samverkansorgan, avstyrker förslagen i betänkandet Försörjningskrav vid anhöriginvandring (SOU 2008:114). Kyrkorna vill samverka med andra aktörer för ett välkomnande och inkluderande samhälle där människors rättigheter och värdighet värnas. Ett sådant samhälle främjas inte av betänkandets förslag, skriver SKR.
Själva utgångspunkterna för betänkandets förslag, nämligen att ett försörjningskrav skulle “främja integrationen” genom att “skapa drivkrafter för arbete och egenförsörjning”, kritiseras kraftfullt av kyrkorna. SKR finner inga belägg i forskning eller erfarenhet för att detta stämmer. Tvärtom är det erfarenheten hos kyrkor och frivilligorganisationer, i Sverige och internationellt, att en snabb familjeåterförening är en förutsättning för integration.
Utredaren visar med sin formulering att utgångspunkten för betänkandet är att nyanlända brister i motivation att komma i arbete. Även detta motsägs av kyrkornas erfarenheter. Villigheten till arbete och egen försörjning är mycket stark hos det allra största flertalet nyanlända — betydligt större än de faktiska möjligheterna.
Ansvaret för att hitta jobb och bostad lägger utredaren i princip helt på individen. Etnisk diskriminering som orsak till att det kan vara svårt för nyanlända att skaffa sig arbete nämns endast i förbigående av utredaren och inte alls när det gäller svårigheten att kunna välja sitt boende. Detta trots att svensk forskning (flera exempel nämns i SKR:s yttrande) visar att diskriminering på såväl arbets- som bostadsmarknaderna i mycket stor utsträckning begränsar nyanländas möjligheter på dessa marknader.
Också hälsoaspekter talar emot betänkandets förslag, menar SKR. Även här finns det omfattande forskning och erfarenhet som inte beaktas i betänkandet.
Kanske allra allvarligast är den bristande respekt för familjen och hänsyn till Barnkonventionen som betänkandet uppvisar. I många andra sammanhang framhåller regeringspartierna föräldraskapets betydelse och vill stärka och utveckla stödet till föräldrar. Men om förslagen i betänkandet genomförs kan det innebära att regeringen aktivt medverkar till att barn hålls åtskilda från en av sina föräldrar i minst fyra år, med de särskilda problem som återanknytning efter så lång separation innebär. I praktiken kan den påtvingade separationen dessutom bli betydligt längre än fyra år, då det för många handlar om en lång, ibland flerårig, väg till Sverige och väntan på permanent uppehållstillstånd.
Att införa den negativt diskriminerande lagstiftning som föreslås i betänkandet kan inte främja integrationen och är inte värdigt ett samhälle som vill stå för mänskliga rättigheter, avslutar SKR.