De senaste dagarna har jag varit på den underbara stiftsgården i Rättvik. Det var första gången, och jag förtjusades av det vackra läget vid Siljans strand. När solen lyser över vattnet och över de omgivande bergen är det lätt att förstå att människor lockas till att leva och bo här, eller att komma hit för stillhet och ro på meditationsgården Berget som ligger strax intill. Det var också fascinerande att höra lite om stiftsgårdens verksamhet och möta kollegan som under tio viktiga tonårs- och ungdomsår fått avgörande impulser för sitt fortsatta liv i stiftsgårdens miljö. Tack Gud för sådana platser!
Jag deltog i en kurs om kyrkan som Aktör för välfärd. Så heter det ambitiösa projekt som Västerås stift driver med resurser från stiftet och Europeiska socialfonden. Utmaningen är att reflektera över hur Svenska kyrkan kan vara med och bidra till människors välbefinnande i Sverige idag. Det kan handla om nya företag. Genom en inbjudan till kompetenskartläggning och processledarutbildning och kurser av olika slag vill projektet bidra till konkret tänk och handling i församlingarna. Projektet verkar gediget. Nu var tillfället att bjuda in några av sina internationella kontakter till ett samråd och erfarenhetsutbyte. Vi fick lyssna till föredrag med utblickar från Europa. Än så länge har man en bit kvar att gå, och responsen i församlingarna växlar.
I SKRs referensgrupp för diakoni har vi pratat en del om socialt företagande. I Svenska kyrkan pågår en utredning kring saken. Inom Pingströrelsen pågår ett utvecklingsarbete. Frälsningsarmén har flera projekt och institutioner som jobbar inom den sociala sektorn. I gruppen ser vi att kyrkorna kan lära av varandras erfarenheter och ibland samordna sina insatser.
Det finns så mycket att göra och så många behov att möta. Men hur gör man det som kyrkor på ett klokt sätt? Ska kyrkorna starta företag inom välfärdssektorn? En hel del sådana finns redan. Vid en samling på regeringskansliet för någon månad sedan presenterades tre exempel i Stockholm: äldreboendet Löjtnantsgården som drivs av Immanuelskyrkan, judiska ålderdomshemmet och Södermalmskyrkans hemtjänst.
Utvecklingen väcker intressanta frågor: Kan kyrkorna med de ekonomiska ramar som erbjuds ordna en vård/tjänst som präglas av evangeliet? Ska kyrkorna skapa egna verksamheter, bygga lokaler och inbjuda människor att vara med? Eller ska kyrkorna uppmuntra sina medlemmar att aktivt verka i andra organisationer i samhället? Mötas på söndag fm till gudstjänst och gemenskap och sedan vara utspridda i samhället under veckorna. Finns det en risk att man bygger institutioner för att vara synliga? Samtidigt är behoven och möjligheterna stora, och kristna människor med entrepenöranda får en möjlighet att inom kyrkornas ram använda och utveckla sina resurser. Sannolikt är det inte antingen eller, men frågorna kan behöva ställas innan man som församling ger sig in i att starta skolor, erbjuda vård och rehabilitering eller annan form av företagande med social inriktning.
/Björn Cedersjö
