Enligt legenden blev Kristi fotavtryck kvar i stenen när han inför lärjungarna lyftes upp i höjden (på Olivberget utanför Jerusalem). Foto: Mikael Stjernberg.
När arbetsveckan började och jag klev in på Ekumeniska centret höll jag på att krocka med en ull-tuss som hänger ner från taket. Lite förvånad och förvirrad undrade jag först vad det var och varför, men som tur var fanns en förklaring och vägledning. Det är Kristi Himmelsfärds dag på torsdag, och Ekumeniska centrets utomordentliga receptionister, Lena och Lena (praktiskt med enhetsnamn i receptionen) vet inte bara hur man bemöter gäster, besökare och trötta eller ivriga medarbetare. De vet också att sätta guldkant på tillvaron och uppmärksamma årstider, helger och högtider.
Det är annars en av de saker jag sörjer i nutiden; oförmågan att ”göra helg”. Alla dagar har mer och mer blivit desamma. Vi städar när vi får tid. Vi handlar när vi är lediga. Vi jobbar lite under helgen och vi kompar under veckorna. Till jul gör vi lite extra pynt och till påsk äter vi godis, men skillnaderna mellan helg och vardag minskar, och vi förlorar något av påtvingad vila och högtidens förväntan längs vägen. En hel del av de kristna högtiderna, framför allt de som inte har något större kommersiellt värde, tenderar att försvinna även i kyrkolivet. Så till exempel Kristi himmelsfärd och pingsten.
Lena och Lena i Ekumeniska Centrets reception har tagit fasta på årstider och högtider. De delar generöst med sig av en kreativitet som skapar liv, rörelse och påminner oss alla om att vi inte är ett kontor som alla andra kontor. Vi är en del av något större, och vi har berättelser som återkommer under året och är en hjälp till livstydning.
Och nu är vi på väg in i Kristi himmelsfärdshelg.
“Ull-tussen” i receptionen på Ekumeniska centret.
Under ull-tussen, som självklart egentligen är ett moln, finns en liten bergsknalle med fotavtryck. För den som likt jag först inte förstår vad det är för installation som möter oss finns också en text som förklarar:
“Herre över allting! Kristi fotavtryck blev kvar i stenen när han inför sina lärjungar lyftes upp i höjden och ett moln tog honom ur deras åsyn. Himmelsfärden handlar om att sätta ner foten och ta ett ordentligt steg mot framtiden i tillit till honom som spränger alla gränser.”
Och jag fylls av kraft, tillförsikt och nyfikenhet. Hur utmanas jag och hur utmanas mina uppdragsgivare, Sveriges kyrkor att sätta ner foten för att ta ett steg mot framtiden som spränger gränser? Också i detta behövs kreativitet.
Ibland är det bra att krocka med ett moln på vägen in i en arbetsdag.
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred!
/Karin Wiborn
