Tidskriften Filter publicerar ett längre reportage om Jawhar. Han är en av dem som kommit till Sverige under de senaste åren, på flykt undan våld och ekonomisk och social utsatthet. Det tog ett år för honom att ta sig till Sverige, en resa under villkor som ingen egentligen vill göra. Via några andra i samma situation kom han till Equmeniakyrkan i Alingsås, kom med i en bibelstudiegrupp, fick vänner, fick boende hemma hos en svensk familj. Från att ha varit djupt nedgången har han idag funnit en kristen tro, lever aktivt i kyrkan, går i skolan och har en tillvaro i balans. Bortsett från osäkerheten om han ska få asyl och stanna i Sverige.
Kan man tro på sådan historia? Migrationsverkets utredare gör det inte. Avslaget kom för ett tag sedan. Nu har han överklagat till Migrationsdomstolen som är nästa instans.
Filter berättar om flera personer. Och till Sveriges kristna råd får jag del av många liknande berättelser. Situationer där människor funnit ett hem i en kristen församling, uttrycker en kristen tro, kanske blivit döpta men får nej därför att Migrationsverket inte tror att deras tro är genuin. Jag har under de senaste veckorna läst flera utredningar och några akademiska uppsatser som analyserar det jobb som utredarna gjort och deras resonemang.
Nästa vecka kommer Sveriges kristna råd att möta Migrationsverket till ett samråd om bedömningen av konvertiter. Det finns riktlinjer om hur utredningarna ska göras. Juristerna anser att processen är rättssäker. Men det finns mänga osäkerhetsfaktorer. Vad vet utredaren om religion och situationen i personens hemland? Vilken bild har han/hon om kristen tro och kristet liv? Hur påverkas den asylsökandes förmåga att berätta av att han/hon är analfabet eller universitetsutbildad? Kan man lita på att tolken är opartisk och kan den kristna terminologin? Det är frågor som engagerade kyrkliga företrädare ställer när deras nye vän, son eller dotter, inte blir trodd.
Samtidigt saknas statistik på hur många som egentligen får ja respektive nej. De som får avslag uppmärksammas och irritation uppstår. Men de som får ja tiger still och är glada.
Jag ser fram emot en spännande dag. Jag tror på den goda viljan och önskan att göra ett gott jobb hos Migrationsverkets ledning och anställda. Därför ska vi arbeta tillsammans för att strukturerna och förutsättningarna för utredningarna blir så bra som möjligt.
Inför den dagen, och alla andra dagar, fortsätter jag att be:
Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet.
/Björn Cedersjö
