PCR var ett av flera resultat av Kyrkornas världsråds (KV) generalförsamling i Uppsala året innan. Stödet för kampen mot rasismen var starkt i de nordiska länderna, inte minst i kyrkorna genom kollekter och insamlingar. Kyrkornas världsråds huvudkontor i Genève och kyrkor, organisationer och regeringen i Sverige hörde till dem som Nelson Mandela besökte strax efter det att han släpptes från sydafrikanskt fängelse 1990. Det är viktigt att vi påminns om detta veckan efter det att Sydafrika på nytt gick till val, 25 år efter de första fria valen där.
Betydelsen av kyrkornas arbete mot apartheid kan knappast överskattas och i början av 2000-talet avslutades PCR. Men det är lätt att tro att kampen mot rasismen är vunnen en gång för alla. Men rasismen lever och frodas på olika sätt runt om i världen, också i vårt eget land. Inte minst visar sig detta i en pågående valrörelsen inför EU-valet. I Sverige marscherar nazister på gatorna i några av våra städer. Antisemitism, islamofobi, främlingsfientlighet och ovilja att ta emot människor på flykt frodas.
Kyrkornas världsråd har på nytt satt kampen mot rasism, främlingsfientlighet och rasdiskriminering på agendan och vid det årliga mötet för KVs partner i Bossey utanför Genève stod detta på agendan den gångna veckan. Vi fick där bland annat lyssna till företrädare för FNs organ för mänskliga rättigheter och representanter för kyrkor som är engagerade i frågan.
Ett av de viktigaste bidragen stod FNs särskilda sändebud för minoriteternas rättigheter, Fernand de Varennes, för. Han talade om hur rasismen fortsätter att vara ett gissel i vår värld. Rasism och främlingsfientlighet sprids som aldrig tidigare och många politiker ger prov på detta i sina budskap, inte minst nu inför EU-valet. Religiösa minoriteter är särskilt utsatta och huvudmål för sådana attacker är kristna, muslimer och judar.
En annan av talarna var den förste chefen för PCR, Baldwin Sjollema. Han strök under hur viktigt programmet var, men återkom ständigt till att rasismen fortfarande är en brännande aktuell fråga. Kyrkorna har fortfarande en viktig roll att spela även om situationen är annorlunda idag än för 50 år sedan. Idag handlar det om migration, antisemitism, terroristattacker som banar väg för islamofobi, samt det som kallas ”vit överlägsenhet” (white supremacy), det vill säga föreställningen att vita människor är förmer än andra. Man talar ofta om ”vita arga män”, som i olika sammanhang visar förakt för människor med annan hudfärg. Sådana företeelser frodas främst i sociala medier men dyker också upp i andra sammanhang, till och med i den svenska valdebatten.
Kyrkorna kan här bli en motkraft och har visat på detta inte minst i arbetet för asylrätten och i välkomnandet av människor på flykt som söker en tillflykt i vårt land. Solidaritet och motstånd är två kvaliteter som Sjollema lyfte fram i kyrkornas engagemang.
Kampen mot rasism, främlingsfientlighet och rasdiskriminering går vidare och därför behöver vi fortsätta att be:
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
Olle Kristenson
Teologisk rådgivare
