”Inget är som väntas tider” säger vi ibland, och tänker främst på den positiva förväntan och längtan som ryms inför något som ska komma. Det kan vara i väntan på ett barn, ett bröllop, en kär väns besök eller varför inte sommaren eller ett Guds under?
Uttrycket får en helt annan mening om du läser rapporter från väntande flyktingfamiljer eller människor i häkte. I de fallen har väntan väldigt lite av förväntan i sig, däremot förvirring, oklarhet och osäkerhet.
Så tänker jag när jag bläddrar i gårdagens Dagen och Dagens Nyheter. Människor som kommit till Sverige på flykt som väntar på besked och människor i häkte utan att vara dömda i väntan på nästa steg. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad.
Europarådet och FN har vid upprepade gånger kritiserat Sveriges häktningstider med restriktioner. Även Sveriges kristna råd har stämt in i kritiken. Pastorer, präster och diakoner verksamma inom fängelse och häkte hör till de få människor som kan möta den som är häktad och få insyn i vad det innebär att utan förvarning hämtas från sin vardag till ett häkte på obestämd tid. Att vara isolerad, att leva i ovisshet och maktlösheten att inte kunna göra något är tre faktorer som påverkar en människa negativt och som medarbetare inom kriminalvårdens själavård (NAV-medarbetare) noterar. Och då ska vi komma ihåg att den som är häktad är inte dömd, det vill sägas, du kan frias.
Jag gläds åt att regeringen utreder och verkar för bättre regler och hoppas på bra och människovärdiga beslut snarast.
Jag hoppas också på bra och människovärdiga beslut när det gäller migration. De faktorer som påverkar häktade föreställer jag mig är detsamma för den som söker asyl; en viss isolering, ovisshet och maktlöshet.
Inget är som väntans tider. Jag väljer att vara fast i tron på att jag kan vänta – med positiv förväntan – på regeringens beslut om maxtid för häktningar och med ett trotsigt och envist hopp om människovärdiga beslut för den som sökt sin tillflykt och säkerhet i vårt land. I all respekt för politikens svåra uppdrag i avgränsning och avvägning.
Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet. Amen.
/Karin Wiborn
