Nu har det vänt! Tisdagen den 20 mars klockan 17.15 inföll vårdagjämningen, den tidpunkt då natt och dag, ljus och mörker fördelas ungefär rättvist över jordklotet. Och nu övergår vi till tiden då dagen blir längre än natten. När jag tidigare arbetade som pastor brukade vi ha en Dela-lika-gudstjänst i samband med vårdagjämningen. Vi passade på, när ljus och mörker var någorlunda rättvist fördelat över världen, att utmana oss själva till att också dela en dagsinkomst för rättvisans skull. Ett år skrev jag en text om alla människor likas värde och satte upp den utanför kyrkan. Samma dag fick jag ett telefonsamtal från en man som tyckte att jag hade fel. ”Inte kan du väl mena att kungen har samma värde som en uteliggare?”. Jo, det var just vad jag menade.
Globala och lokala rättvisefrågor är på inget sätt enkla att hantera, det vet till exempel varenda förälder eller den som någon gång varit barn i en syskonskara. Därför är demokratisk fostran och demokratiska samtal så otroligt viktigt. Liksom att ägna en fundering åt vad demokrati egentligen är, inte minst i den rörlighet mellan länder och kulturer vi ser idag och som innebär ökade pluralistiska samhällen. Ordet demokrati betyder rätt och slätt ”folkstyre”, i praktiken innebär det att du har rätt att göra din röst hörd och att rösta på vem som ska föra din talan och företräda ditt intresse genom att tillsätta styrelser i din förening, församling, och att du är med och röstar fram regering och riksdag. Flest röster vinner. Det kan alltså vara så att den du röstar på inte alls hamnar i en situation där du får din röst hörd på det sätt du vill. Där har vi demokratins problem; minoriteterna. Även demokrati har sina brister, så att säga. Nu ska du inte tro att jag inte värnar demokrati, det gör jag. Vi kämpade för allmän rösträtt och den är oerhört värdefull.
Den demokratiska fostran vi ser, till exempel i kyrkor och församlingars barn och ungdomsarbete och församlingsliv är ett viktigt och omistligt bidrag in i det svenska samhället. I ungdomsföreningarna har demokratin möjlighet att tränas för barn och unga genom föreningsmöten, årsmöten och påverkansmöjlighet innan 18-årsdagen, en erfarenhet vi sedan bär med oss in i den större demokratin Sverige. Jag har rätt att höra min röst hörd genom valsedel och genom påverkansarbete, det är bra, men jag grubblar över minoriteters möjlighet att höras, liksom den minsta lilla ungen i en familj med stor syskonskara som har svårt att hävda sin del av kakan vid kalaset där de äldre syskonen har lättare att hävda sin röst, artikulera sin vilja och lärt sig hur en tar sig fram. Vem vakar över dess rättighet till likabehandling? På riktigt.
Jag är allvarligt bekymrad över den kommande valrörelsen, eftersom jag tycker att de politiska utspel jag ser och hör inte är gynnsam för Sveriges minoriteter. Jag oroar mig för tendenser att putta ut religiös verksamhet från offentlighetens rum till privata områden, till exempel genom förbud mot religiösa friskolor och minskat ekonomiskt stöd till barn- och ungdomsförbund. Jag upprörs över oförmågan att se allt gott arbete som sker på grund av promilles promille av felsteg hos någon enskild aktör. Jag vill leva i en demokrati där det goda och välmenande ljuset också faller på minoriteter.
Dag och natt, ljus och mörker fördelades någorlunda rättvist över världens stora och små, rika och fattiga, minoriteter och majoriteter den 20 mars 17.15. Någon minut fanns en slags rättvisa i världen bara sådär. För mig är evangeliets logik där Jesus lyfter fram barnet som den största i himmelriket och vänder perspektiven så den siste blir först och den minste störst, just en sådan rättvisa.
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred!
/Karin Wiborn
