Denna vecka är jag i Genève. Kyrkornas världsråd (KV) har samlat ett hundratal representanter från hela världen till tre dygns samtal, gemenskap och planering. Ecumenical Strategic Forum on Diakonia and Sustainable Development heter arrangemanget som är en samverkan med Lutherska världsförbundet och Act Alliance (där bland annat Diakonia och Svenska kyrkans internationella humanitära arbete ingår).
Vi har i förväg fått ett spännande och intressant dokument som diskuterar vad diakoni egentligen är. Det innehåller teologisk reflektion och en genomgång av hur kristet biståndsarbete i KVs sammanhang beskrivits och gestaltats sedan andra världskriget. Här tas spänningarna upp mellan det som kyrkor vill göra och det professionella biståndsorganisationer med kristet sammanhang vill göra. Det blir så tydligt att pengar och makt spelar roll. Kyrkorna har ibland svårt att relatera till sättet att prata i biståndsvärlden, och biståndsorganisationerna riskerar att tappa sin förankring och sitt ”kyrkliga språk” när man kommunicerar. Redan första dagen pratade vi om förhållandet mellan faith-based och right-based arbete. I vår samtalsgrupp var vi tveksamma till om det var ett bra sätt att tala, som om det handlar om två sätt att arbeta. Vi var ense om att hänvisningen till rättigheter egentligen ingår i vårt trosbaserade sätt att presentera bistånd med kristet sammanhang.
Allmänt är känslan att religionen börjar få ta plats igen i utvecklingsarbetet. Svenska missionsrådet gör mycket bra för att aktualisera detta i det svenska sammanhanget. Det tycks finnas en växande insikt inom biståndsvärlden om att trosbaserade aktörer (typ kyrkoledare eller ledare för andra religioner) spelar en viktig roll för hur budskap om rättvisa, jämställdhet, anti-trafficking, global hälsa etc tas emot i olika sammanhang. Vill man få långsiktiga resultat behöver man religionen.
Nu kan vi alla världsmedborgare samlas i arbetet för att uppnå de globala hållbarhetsmålen inom Agenda 2030. Kyrkornas världsråd planerar att ha Diakoni och hållbarhet som tema under 2018. Visst är det utmanande att det skrivs i den internationella överenskommelsen att ”Ingen ska lämnas efter”. I kyrkornas sammanhang vill vi tala om att livets Gud vill att alla människor ska ha liv i överflöd (Joh 10:10). Då ingår självklart också att värna om den värld som Gud älskar och där vi alla lever.
Mötet kallas ett Forum. I ett forum är tanken är dela erfarenheter och lära av varandra. Därför är samtalen runt borden en viktig del i arbetet. Därför möts vi också varje morgon till bibelstudium och gemensam bön. Och vår återkommande bön, som Guds folk på vandring, är: “Livets Gud, led oss till rättvisa och fred”.
/Björn Cedersjö
