Det hör till min veckorutin sedan november 2013 att klä mig i svart på torsdagar. Det gör jag tillsammans med kvinnor och män över tid och rum i en global rörelse med rötter från 80-talet och inspiration från olika platser i världen. Till exempel i Buenos Aires, Argentina, där de galna mödrarna (Mother of the Disappeared) samlades varje torsdag på Plaza de Mayo under trettio år i protest över de mellan 10 000-30 000 människor som försvann under diktaturen. I Israel och Palestina möts Women in black i en tyst demonstration mot krig och våld. I Rwanda och Bosnien manifesteras på liknande sätt i protest mot bruket av våldtäkt som krigsvapen, och i Sydafrika mot apartheid och våld.
Listan kan tyvärr fortsätta. Vi vet det. Jag säger bara #Metoo. #Sanningenskagöraossfria. #Vardeljus med mera.
Kampanjer har sina poänger, särskilt när vi är många som tillsammans, på olika platser och miljöer, påminner om något som vi vet, men har en tendens att glömmas eftersom det är jobbigt. Det är jobbigt att människor utsätts för våld och våldtäkt, det är jobbigt att det sker i asymmetriska förhållanden, det vill säga när den som i någon mening är stark inte också är snäll. Det är jobbigt att övergrepp, våld och våldtäkt förekommer i miljöer och situationer vi tror ska vara goda. Som i kyrkliga miljöer. Det vet vi också och det är där vi som jobbar, lever och är i kyrkans hägn måste börja. Med oss själva.
Hur ser det ut i din församling? I barn och ungdomsverksamheten? Inom själavårdsverksamheten? I församlingens grupper och nätverkande? I arbetslaget? Hur jobbar ni med frågor om jämställdhet, och mot våld och övergrepp? Det finns stöd, metoder och kunskap att hämta. Jag tänker till exempel på Trygga möten (scouterna), I trygga händer (Frälsningsarmén) och Ekumeniska riktlinjer vid sexuella övergrepp i kyrkliga miljöer (SKR).
Låt oss tala om hur vi är med varandra och uppmuntra varandra till stärkande och goda miljöer, där sanningen är frihet och ljus sipprar in och visar verkligheten som den är. Låt oss hjälpas åt att vända saker rätt, för jämlikhet och en värld utan våld och våldtäkt.
Jag längtar till den dagen då den svarta knappen och de svarta kläderna inte behövs på torsdagar. Då ska jag klä mig i rött.
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
Karin Wiborn
Generalsekreterare, Sveriges kristna råd