När företrädare för kyrkorna idag onsdag möter justitieminister Morgan Johansson kommer de att följas av mina böner. Gårdagens fruktansvärda attentat i Bryssel och statsminister Stefan Löfvens framträdande i Aktuellt på kvällen påminner mig om den utsatta situation som våra politiker har.
Jag tyckte att Löfven såg plågad ut där han satt och ville bidra till trygghet i en hotad värld. Trots alla de resurser som samhället har kan han ju inte garantera att ett liknande attentat inte skulle kunna hända i vårt eget land. Och samtidigt som han vill ingjuta ett lugn i en orolig tid försöker han upprätthålla respekt, rättssäkerhet och ett värdigt bemötande av medmänniskor, de grundvärderingar som vårt demokratiska samhälle vilar på. Tydligt tar han avstånd från dem som vill använda terrorhotet som ett argument mot att ta emot människor på flykt och ge dem asyl. Människor flyr från situationer där det som hände igår i Bryssel präglar livet varje dag.
I mötet med Morgan Johansson kommer biskop Anders Arborelius och de övriga att kritisera politikerna för förslagen om inskränkningar i villkoren för människor på flykt. Tillsammans med många andra organisationer menar vi att förslagen om tillfälliga uppehållstillstånd och försvårandet av familjeåterförening med mera är kontraproduktiva och ovärdiga en god flyktingpolitik. Kritiken från remissinstanserna är entydig. Vi har tidigare talat om att det som hände i höstas bör beskrivas som en mottagningskris. Sverige hade inte beredskap för att ta emot de många som då kom. En fråga till statsrådet idag är: Vad gör regeringen för att beredskapen ska vara bättre i framtiden? För sannolikt kommer människor att fortsätta att fly från förhållanden präglade av terror.
Jag tror inte det är lätt att vara politiker. Mycket är vardag då beslut ska tas om stort och smått. Ibland blir det akuta frågor om hot som måste adresseras, med lugn och beslutsamhet. Jag vill verkligen uttrycka min respekt för människor som är beredda att ta ansvar för vårt samhälles utveckling och som många gånger möter otack för det.
För mig är det självklart att vi i kyrkorna ska finnas med i stort och smått. Politikerna har en bundsförvant i oss när det gäller att långsiktigt upprätthålla goda värderingar. Mitt i en tillvaro som ofta fordrar pragmatism kan kyrkorna vara en profetisk röst som påminner om fred, rättvisa och mänsklig värdighet. Att kyrkan på så sätt är politisk (=deltar i samhällets formande) är ofrånkomligt (se vad min kollega Olle Kristenson skrev i förra veckans blogg.
Att be för all överhet är en uppmaning som Bibeln ger oss. Det vill jag göra idag. Samtidigt som jag också är med och bidrar till att diskutera vad denna överhet bör vägledas av. Jag ber att våra politiker ska vara lyssnande och vägledda av ett patos för rättfärdighet. Men också att Gud ska ge kraft och uthållighet i det stora ansvar som de bär. De politiker jag känner är inga övermänniskor.
Därför ber jag:
Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet. Och ge våra politiker vishet och kraft att utföra sitt uppdrag på ett sätt som gagnar detta.
Och så önskar jag alla läsare av denna blogg en god påskhelg. Efter påminnelsen om lidande och död får vi på söndag fira att Jesus är uppstånden och lever idag. Det ger hopp om att det är livet, inte ondska och död, som får sista ordet, i Bryssel och på andra platser i den värld som Gud älskar.
/Björn Cedersjö
