Det engelska ordet pity har ingen bra översättning på svenska. ”Medkänsla” skulle kanske ligga närmare till hands, men det har ju ingenting av den nedlåtande syn av att tycka synd om någon som finns i det engelska ordet. Beror detta på missionsväckelsen i de nordiska länderna? Ja, den frågan ställdes av opponenten från Norge när Robert Odén som försvarade sin avhandling i missionsvetenskap, Wåra Swarta Bröder, vid Uppsala universitet för knappt två veckor sedan.
I avhandlingen analyseras hur missionärer från Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) i brev till EFS Missions-Tidning (MT) i slutet av 1800-talet beskrev afrikaner och indier som de mötte i sin missionsgärning. Då var tidningen en av Sveriges största med en upplaga på runt 15 000 exemplar, ungefär lika stor som t ex Dagens Nyheters upplaga vid den tiden. Sannolikt var antalet läsare mångdubbelt större.
Svenskarnas bild av afrikaner och asiater vid 1800-talets slut kom att präglas av tidningar som MT eftersom andra media knappt rapporterade om förhållandena utanför Europa och Nordamerika. Hur såg då bilden av ”den andre”, dvs afrikanen och indiern, ut i MT? Med sin analysmetod nyanserar författaren den gängse bilden av missionären och missionen som en del i det koloniala maskineriet. Samtidigt som missionären inte kan frigöra sig från sin syn på det kristna västerlandet som överlägset skriver man respektfullt om afrikanen och indiern som jämställda sig själva. Syftet var att göra det möjligt för tidningens läsare att identifiera sig med och känna närhet till människorna i Afrika och Indien.
Kanske växte då bilden av ”den andre” för MTs läsare fram som individer som man kunde identifiera sig med och som man i stället för att ”tycka synd” om skulle visa medkänsla och solidaritet. Den som tycker synd om någon kan man aldrig närma sig den personen på ett jämbördigt sätt utan befinner sig alltid i överläge. ”Den andre” blir i bästa fall bara föremål för andras välgärning. Att identifiera sig med andra är nödvändigt för att upprätta värdiga relationer människor emellan. Därför har 1800-talets missionärer med alla sina brister spelat en avgörande roll för internationell solidaritet i vår tid.
Huruvida man kan svara ja på opponentens fråga låter jag vara osagt. Sant är att drivkraften att tycka synd om andra människor aldrig kan ligga till grund för jämställda relationer mellan människor eller bidra till att människor lyfter sig ur fattigdom och förtryck. Så kan en avhandling om missionsengagemang på 1800-talet visa hur viktigt det är för oss idag att möta människor i utsatta situationer med respekt.
/Olle Kristenson
