”Ekumenik handlar om kärlek! I vår tid behöver ekumeniken ta sig uttryck i en kärleksrörelse som bjuder positivt motstånd mot destruktiva krafter i världen. Jag tror på en hjärtats ekumenik”.
Orden är den indiske, syrisk-ortodoxe metropoliten Gevarghese Cooriloses, från hans gästföreläsning vid Sveriges kristna råds jubileumsseminarium i Betlehemskyrkan i Göteborg, torsdag 1 december. Seminariet var ett av de arrangemang som Sveriges kristna råd anordnat under november och december med anledning av sitt 30-årsfirande.
”En ekumenisk vision för vår tid” var temat och metropolit Cooriloses uppgift var att utmana oss i vårt lokalekumeniska arbete i Sverige. Han tog sin utgångspunkt i de stora gemensamma utmaningar som präglar tillståndet i världen i vår tid. Pandemins efterverkningar, Rysslands invasion av Ukraina och alla dess konsekvenser, tendenser till tilltagande radikalnationalism och fascism, och så det som metropoliten beskrev som den största krisen av dem alla: klimatförändringarna och dess följder på snart sagt livets alla områden.
Den ekumeniska visionen i en tid som präglas av sådana påfrestningar kan inte nöja sig med mellankyrkliga överläggningar om dogmatik och om teologiska likheter och meningsskiljaktigheter. En trovärdig ekumenik måste också gestaltas som ett gemensamt engagemang för världens nöd. Sann enhet kan inte uppnås utan rättvisa. Då avgränsas ekumeniken från det dagliga livet. Med metropolit Cooriloses språkbruk:
Hjärnans ekumenik måste kompletteras med en ekumenik förankrad i hjärtat – som tar sig uttryck i kärlek. Kristen kärlek, som får sin riktning av Kristi kärlek, kännetecknas av att den strävar efter rättvisa.
Metropolit Coorilose är ett välkänt namn i den ekumeniska rörelsen, framför allt på grund av hans mångåriga ordförandeskap för Kyrkornas världsråds kommission för evangelisation och mission. Den ekumeniska missionsteologi som kommissionen gett uttryck för under de senaste årtiondena fanns som en underström i metropolitens anförande, exempelvis genom tydliga kopplingar till den teologi som kommer till uttryck i dokumentet Tillsammans för livet. Där beskrivs hur ”mission utgår från den treenige Gudens hjärta och den kärlek som förenar den heliga treenigheten flödar över hela mänskligheten och skapelsen”.[1]
För att framträda som en kärlekens rörelse i världen behöver den ekumeniska rörelsen alltid särskilt uppmärksamma de fattiga och marginaliserade. Bara så kan man ge uttryck för en djupt andlig kärlek som samtidigt är beredd att möta medmänniskans mest påtagliga behov. Den gör inte skillnad på kropp och själ, andligt och världsligt. Den kräver av oss en spiritualitet som yttrar sig i konkret handling, med metropolitens ortodoxa formulering: en spiritualitet som också inbegriper en liturgi efter liturgin.
En sådan kärlek skapar gemenskap. När Kristus är förebilden blir kärleken inte förvandlad till paternalistisk välgörenhet. Den bär en beredskap på att kärleken kan få kosta – att det kan innebära offer. Inte minst i relation till klimatkrisen är det ett perspektiv att ta på allvar. Vad är vi beredda att offra, vad är vi beredda att låta en rättvis kärlek kosta för att värna skapelsen och de människor som drabbas hårdast av klimatkrisens konsekvenser?
Marika Palmdahl, ordförande Göteborgs kristna råd
Susanne Rappman, biskop i Göteborgs stift, Svenska kyrkan
Nausikaa Haupt, samordnare för katolska kyrkofamiljen, Sveriges kristna råd
Misha Jaksic, samordnare för ortodoxa kyrkofamiljen, Sveriges kristna råd
Johannes Magnusson, verksamhetsledare, Pingst Sverige.
Jubileumsseminariet i Göteborg anordnades tillsammans med Göteborgs kristna samarbetsråd och det ekumeniska projektet Hjärta Göteborg. Metropolit Cooriloses anförande efterföljdes av en paneldiskussion där representanter för de olika kyrkofamiljerna i svensk kristenhet reflekterade över vilka konsekvenser metropolitens ekumeniska vision kan få i vår situation. Bland de många inspelen lyftes bland annat frågan om att som kyrkor i Sverige bjuda motstånd mot det alltmer polariserade och emellanåt mycket hårda tonläget i det offentliga samtalet. Att i vår tid aktivt välja att exempelvis tala väl om minoriteter och tillbakapressade grupper kan i sig vara ett väsentligt vittnesbörd om enhet, det handlar då inte ”bara om ord” utan om ett förhållningssätt där hjärtats ekumenik påminner oss om vår samhörighet med alla människor och allt skapat.
Jan Eckerdal, teologisk rådgivare Sveriges kristna råd
(Bilden längst upp är från Kyrkornas världsråds generalförsamling i Karlsruhe där metropolit Gevarghese Coorilose, Jan Eckerdal och Sofia Camnerin möttes under en paus)
[1] Tillsammans för livet (SKR och SMR, 2016) §2
