Fredsfrågor är ett av de områden som jag får arbeta med vilket känns både viktigt och angeläget i vår tid. Kapprustningen är ett tema som under helgen tyvärr fått förnyad aktualitet genom att både USA och Ryssland aviserat att de troligen drar sig ur det ömsesidiga avtal om kärnvapennedrustning som länderna slöt under kalla kriget. Som 2017 års Nobelfredspristagare ICAN:s Beatrice Fihn uttryckte det i en intervju för några dagar sedan:
”Har Trump tryckt på startknappen till Kalla kriget II?”.
Detta kan skapa större otrygghet i Europa och visar att vi kristna och alla andra som vill söka gå fredens väg ständigt behöver göra våra röster hörda i ord och handling.
Den Europeiska kyrkokonferensen (KEK) grundandes år 1959 med målet att vara en fredsbyggande organisation i Europa. Detta ursprungliga syfte fortsätter man hedra genom att med stöd av olika aktiviteter söka bygga broar, ge möjligheter till möten och att arbeta för social rättvisa. Att vi är del av detta större europeiska sammanhang är väl värt att påminna sig om och inte minst denna vår då Europavalet stundar. En viktig fråga för KEK som kristen organisation i EU är att motverka militariseringen av EU och att verka för icke-våldsmetoder och försoning.
Kyrkorna i Sverige, samlade i Sveriges kristna råd, vill vara en tydlig röst och aktör i arbetet för fred och rättvisa. En fråga som länge har varit prioriterad av medlemskyrkorna är nedrustningen av vapen och att Sverige ska skriva under FN:s avtal som förbjuder kärnvapen. En statlig utredning om konsekvenserna av detta har nyligen kommit och skickats på remiss. SKR:s arbetsgrupp för fred och mänskliga rättigheter kommer att träffas nästa gång kommande onsdag då det alltså finns mycket att diskutera.
Jag skulle vilja avsluta med Jesu avskedsord till sina lärjungar:
”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet”. (Joh 14:27).
Jakob Evertsson
Teologisk rådgivare
