Nåd och tröst från världens ljus

ljus advent

När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.
(Den svenska psalmboken 421:1)

Vi sjunger den ibland i adventstid i vårt land. Den versen fångar fint våra känslor när vi nu går in i årets mörkaste tid. Det är inte bara dagarna som blir kortare. Hoten i vår värld känns allt tyngre. Vi känner oro för klimatet och krigen som driver människor på flykt. ”Vi måste ta människors oro på allvar”, säger våra politiker ibland. Men vems oro är det som vi ska ta ”på allvar”? Oftast syftar de nog på dem som inte tycker att vi i vårt land ska ta emot fler människor på flykt och inte på dem som verkligen utsätts klimathot och krigets fasor.

Det finns mycket att oroas över om vi blickar ut över världen. Osäkerheten är stor över hur USA:s nye president kommer att agera och om den hotfulla rösten från Rysslands president kommer att kasta ytterligare skuggor över den europeiska kontinenten. Samtidigt breder de främlingsfientliga krafterna ut sig i Europa och också i vårt land. Den oron talas det inte så mycket om, oron om vad som händer med oss som människor och vår syn på andra människor om vi stänger dem utanför.

Då blir den här psalmversen en protest och ett hoppets röst i mörkret om ”nåd och tröst från världens ljus”. Adventstiden är en tid för eftertanke och väntan inför hans ankomst som gestaltar just detta. Under mina år i Lima passade det inte alls sjunga den versen när sommaren stod för dörren utan vi fick börja med andra versen:

I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

Hos honom hämtar vi kraft och inspiration, inte minst i mörka tider. Med honom vid vår sida står vi upp för rättvisa och fred, för människovärdet i en tid då många mörka krafter hotar. Och vi fortsätter att sjunga i den fjärde versen:

Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

Detta är vår kallelse som kyrkor och enskilda kristna, vi som nu förbereder oss för att ta emot julens stora gåva till oss människor, det lilla barnet i Betlehems krubba.

Och vi fortsätter enträget vår bön:
”Livets Gud led oss till rättvisa och fred.”

Olle Kristenson (3)

Olle Kristenson

Fortsätt läsa mer från oss