Häktestider: "Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna"

Jag är fängelsepastor på tre anstalter i Stockholmsområdet och besöker ibland ett av Migrationsverkets förvar. Det lyder under häkteslagen och är en tidigare fängelseavdelning. Jag har aldrig hälsat på så många kalla händer som på detta förvar. Här väntar knappt 20 män på utvisning – efter ett avtjänat, ofta kortare, straff. Här väntar också de som inte riktigt funkat på ett ”vanligt” förvar. Kanske har de försökt rymma. Kanske har de uppträtt olämpligt, men inte olagligt. Ovissheten om hur länge man ska vänta – dagar, veckor eller månader tär på krafterna och humöret. Ett förvar fick stängas efter att de förvarstagna barrikaderat sig på sin avdelning. Här har man inget att förlora. Så länge man hade ett straff att avtjäna fanns i alla fall en tidsgräns att se fram emot. Tre månaders straff är avtjänat för någon. De senaste nio månaderna har bara inneburit väntan.

Enligt svensk lag är den som misstänks ha begått en straffbar handling att betrakta som oskyldig, tills han eller hon är dömd. I väntan på rättegång och dom förvaras personen i häkte. Det kan hända vem som helst, även den under 18 år. För att inte påverka utredningen kan personen beläggas med fulla restriktioner, som gör att man inte får ha kontakt med omvärlden via besök, telefonsamtal, tidningar, radio, teve eller internet. Den tid man sitter isolerad kan förlängas utan tidsbegränsning. Politiker, präster, psykologer, åklagare och försvarare är eniga om att detta inte är bra för människan eller för rättssäkerheten. Restriktioner har utdelats slentrianmässigt och många har farit illa. Både EU och FN har år efter år påpekat att detta är en kränkning mot de mänskliga rättigheterna.

Sveriges kristna råd har särskilt det senaste ett och ett halvt året engagerat sig i denna fråga, parallellt med bland annat Barnombudsmannen. Våren 2014 skrev “Själavårdare i Kriminalvården” en insändare i tidningen Dagen. Under hösten 2014 skrev Sveriges kristna råd en debattartikel i Aftonbladet. Artikeln lyftes fram i SVTs morgonsoffa och inrikesministern uppvaktades i frågan (bilden). Inrikesministern skulle återkomma och när han träffade SKRs representanter i Almedalen sa han ”Nu är något på gång”. I juli föreslog regeringen att Sverige ska forma en oberoende MR institution för att skydda de mänskliga rättigheterna.

Men vi behöver utbildas och informeras. Det är lätt att tro att vi är så bra på detta, det finns ju i den svenska folksjälen, eller? Det är ibland lättare att uttala sig om andra länders brist på mänsklighet än att se till hur vi själva beter oss. Jag vet att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna. Nu är det upp till bevis, om de ska skyddas. SKR, kyrkorna i Sverige, är med i en process och vi blir lyssnade på. Men vi får aldrig slå oss till ro och tro att allt är bra. Det finns alltid nya blåsor att sticka hål på.