Guds mission börjar alltid i marginalerna

”Om Jesus varit delegat på den här konferensen, skulle han ha räknats till ungdomarna.” Orden är Adi Mariana Waqas när hon i lördags talade inför den tusenhövdade församlingen på den stora missionskonferensen i Arusha i Tanzania. De flesta av oss är äldre än den drygt 30-åriga teologen från Fiji. Men jag kommer ofta tillbaka till hennes ord när jag reflekterar över vad vi egentligen är med om här i Arusha. Tillsammans ska vi den här veckan reflektera över vad mission är idag, mission som betyder sändning, Guds sändning i världen. Som kyrka och enskilda kristna är vi en del av Guds mission, Guds sändning i världen.

Missionskonferenserna har spelat en viktig roll för arbetet för kristen enhet alltsedan den första konferensen i Edinburgh 1910, som av många ses som starten för den ekumeniska rörelsen. Konferensen i Arusha är den fjortonde i ordningen och den som hittills har samlat flest deltagare. Det är inte den största världsvida kristna konferensen räknat i deltagare, men sannolikt den bredaste om man ser till deltagarnas kyrkotillhörighet. Alla är här, från romerska katoliker och ortodoxer till pingstvänner, lutheraner, anglikaner, metodister, frälsningssoldater, presbyterianer osv. Den gamla psalmtexten ringer i mina öron: ”De kommer från öst och väst, de kommer från nord och syd…” (Svensk psalm 323:1). Temat är att vi genom Andens ledning är kallade till lärjungaskap som leder till verklig förändring (Moving in the spirit: Called to Transformative Discipleship).

Adi Mariana var huvudtalare den tredje dagen då vi fokuserade på det som missionsdokumentet Tillsammans för livet kallar det nya paradigmet för mission, ”Mission från marginalerna”. Bakom det uttrycket ligger främst det faktum att den världsvida kyrkan inte längre ligger i vår del av världen utan i Afrika, Asien och Latinamerika där över hälften av världens kristna nu lever. ”Kyrkan har blivit solbränd”, som man säger ibland. Inte minst ser vi detta i Afrika idag där kanske kyrkan växer allra snabbast. Bland annat därför var det naturligt för Kyrkornas världsråd att förlägga konferensen just hit. Också andra eftersatta grupper fick komma till tals under det efterföljande panelsamtalet med bland annat representanter för urfolken och dem med funktionshinder.

Adi Mariana utmanade oss rejält när hon talade utifrån ämnet ”Bli lärjungar och förvandla världen” (Becoming Disciples, Transforming the World). Att bli lärjungar och förvandla världen det är själva syftet med våra liv som kristna under Andens ledning. Att leva och vandra i Anden betyder att vi är bärare av de goda nyheterna. ”Som en representant för ett av urfolken bär jag med mig den smärta som präglar Moder jord, Guds underbara skapelse. Det betyder att vi bär med os skapelsens rop idag, vilket gör att vi inte får glömma att vi som Jesu lärjungar är bärare av Guds goda nyheter för alla som längtar efter rättvisa, helande och försoning”.

Guds mission börjar alltid i marginalerna: Jesus föddes i en krubba bland husdjuren, han tvingades i landsflykt med sin familj och han förkunnade bland människor i marginalen i Galiléen och det är därifrån som han talade om den förvandling som vi idag förkunnar.

Och så slutade hon med orden:
”Jag är Adi Mariana Waqa. Jag är fattig och förtryckt. Men jag är ett underbart barn skapat till Guds avbild. Jag har ett uppdrag, jag är värdefull, jag har en röst och jag är fri! Jag är fri eftersom jag vandrar i Anden! Jag är fri och bär med glädje Guds goda nyheter och hopp som en Jesu lärjunge från de marginaler som förvandlar världen. Tack gode Gud för det!

Till detta kan jag bara säga Amen och fortsätta be: Livets Gud led oss till rättvisa och fred.

/Olle Kristenson

Fortsätt läsa mer från oss