Omröstning vid EFS årskonferens i Umeå. Foto: Johan Ericson
Har kyrkan någon framtid i Sverige? Tendenserna är motstridiga. Å ena sidan sjunker antalet medlemmar i många kyrkor. Å andra sidan växer gamla och nya församlingar genom att människor kommer till tro och genom att kristna människor migrerar till vårt land. Man talar också om religionens nya synlighet i det offentliga. Finns det hopp?
Under den gångna helgen var det årskonferenser i flera av frikyrkorna. Jag deltog i EFS och Salts årskonferens i Umeå. Det var uppmuntrande på många sätt:
– I gudstjänster och andra samlingar mötte jag ett Jesuscentrerat budskap som inbjöd oss alla till möten med Gud och fördjupat kristet liv. Konferens tema ”Älskad, rustad, sänd” tycker jag på ett fint sätt sammanfattar vad det är att vara kristen (även om jag hellre skulle tala om utrustad än det mer militärt laddade rustad).
– Det var mycket folk och just den där känslan som jag associerar med folkrörelse i dess goda form: närhet, goda samtal, gemensamt uppdrag och vilja att bidra med något gott i samhället.
– I årsmötet som pågick en hel dag – med sedvanlig föredragningslista – talade man om det gångna året, planerade för det kommande, valde människor till styrelse och andra uppdrag, tog ställning till motioner från enskilda och lokala föreningar. Precis så där som folkrörelse i svensk tappning innebär. Och mitt i årsmötet möts man tillsammans i ett timslångt bönepass.
– EFS är inte bara en gammal rörelse utan också en rörelse som förnyas genom arbete med att starta nya föreningar och förnyas i sitt missionsuppdrag internationellt.
– I Salt, som är EFS barn- och ungdomsarbete, hade man sitt eget årsmöte. Unga människor ledde, föredragningslistan såg likadan ut men punkterna förklarades med andra ord, årsberättelsen presenterades genom att styrelsen gjorde frusna statyer, tioårsjubileet firades med glass och yngre människor tränades i föreningsteknik. Så viktigt det är att unga människor ges plats att växa och mogna in i ansvar i en folkrörelse som vill leva vidare!
Västerbottens distriktsföreståndare Kristoffer Hedman leder processionen tillsammans med dottern Paulina som bär korset.
Jag åkte jag hem från Umeå glad och uppmuntrad. Och visst tror jag på en framtid för Guds folkrörelse!
/Björn Cedersjö
