Under 2022 kommer vi, Sveriges kristna råd, att göra nedslag på några olika platser i landet för att illustrera hur den lokala ekumeniken ser ut och kan fungera.
Först ut är Örebro.
Den organiserade ekumeniken sker genom Örebro Kristna Samarbetsråd, men ekumeniken präglas också av spontana möten mellan församlingsmedlemmar från olika kyrkor i staden.
Det är tidig kväll i utkanten av centrala Örebro. I Adventkyrkan ska Örebro Kristna Samarbetsråd snart träffas för råds- och årsmöte. Men innan denna samling börjar får jag möjligheten att möta Anders Sundström, tidigare pastor i Filadelfiakyrkan i Örebro, syrisk-ortodoxa prästen fader Jakob Kasselia, Moni Höglund som är präst i Svenska kyrkan, tidigare svenskkyrklige prästen men numera katoliken Patrik Bergman och Åsa Nausner som är strateg inom Svenska kyrkan för möten över gränser. Vi möts för ett samtal om hur ekumeniken ser ut i Örebro.
Det börjar lite trevande. Även om kyrkorna från de olika kyrkofamiljerna har hållit igång både bön- och gudstjänstliv på olika sätt under coronapandemin så har de ekumeniska satsningarna fått gå på sparlåga. Tillfället när vi ses är lite av en återstart för att tänka och planera mer konkreta ekumeniska initiativ och satsningar igen nu när restriktionerna har släppt.
– De två största ekumeniska händelserna vi brukar ha i Örebro är två gudstjänster. En på påskdagen och en i augusti i Stadsparken, säger Åsa Nausner och nämner även den årliga ekumeniska böneveckan i januari, Hoppcentralen (under pandemin en tillfällig mötesplats i centrala Örebro som bemannades med två pastorer/präster från varsin församling som var tillgängliga för samtal och bön) och interreligiösa åtaganden som viktiga delar i det ekumeniska arbetet.
Patrik Bergman fyller i:
– En konkret sak som den organiserade ekumeniken i Örebro varit med och möjliggjort är Örebro Stadsmission.
Han utvecklar också resonemanget om organiserad ekumenik och den mer spontana som sker mellan olika församlingsmedlemmar hela tiden. Förhoppningen är att den organiserade ekumeniken kan vara en motor, men att de spontana personliga ekumeniska mötena mellan människor har en alldeles särskild och viktig poäng. Till exempel konstaterar alla personerna runt bordet att det är första gången de besöker Adventkyrkan i Örebro och det illustrerar att ekumeniken hela tiden bjuder in till nya sammanhang och möten.
– När jag tänker på ekumeniken i Örebro så är det ett ord som beskriver det bäst. Generositet, säger Moni Höglund med eftertryck.
De berättar att de personliga relationerna över samfundsgränserna och att gemensamma utmaningar har skapat den generösa blicken på varandra. Viktiga beståndsdelar är att få be tillsammans och besöka varandras gudstjänster. Deras resonemang snuddar också vid det som brukar kallas receptiv ekumenik.
– Det är klart att vi hela tiden bör fördjupa oss. Sårbarhetens ekumenik, som den receptiva ekumeniken ibland brukar kallas, är något vi vill lära oss mer om och hitta sätt att praktisera, säger Åsa Nausner.
De erkänner att det såklart också uppstår skav ibland. Men oftast gällande detaljer i de olika gudstjänstuttrycken; psalmsång eller lovsång, färdigformulerade skrivna böner eller fri bön till exempel.
De nära banden mellan kyrkorna och kristna i staden gör att det är lätt att solidarisera sig med varandra. Anders Sundström och fader Jakob Kasselia berättar till exempel om en gemensam marsch mellan två torg i centrala Örebo där kristna från olika samfund slöt upp och gick med.
– Det var en protestmarsch mot annekteringen av kloster i östra Turkiet. Flera protester och demonstrationer genomfördes i olika delar i Europa och det hjälpte. Den turkiska regeringen backade till slut, säger fader Jakob Kasselia.
Gruppen berättar vidare att gemensam opinionsbildning och att synliggöra den kristna närvaron i Örebo, både ute på stan och i lokalmedia, är en aktuell fråga för samarbetsrådet. Även gemensamma utmaningar som barn och ungas psykiska ohälsa och klimatnödläget är frågor där kyrkorna söker samverkan.
– Det känns bra att vi nu får en chans till återstart för det ekumeniska arbetet. Den gemensamma viljan är stark, säger Patrik Bergman.
Moni Höglund fyller i att kriget i Ukraina väckte det ekumeniska engagemanget.
– På grund av det goda samarbetet kunde vi snabbt bjuda in till ekumenisk bön i Immanuelskyrkan, säger hon och Örebro Kristna Samarbetsråd som helhet har nu inlett arbetet med att organisera flyktingmottagande från Ukraina.
Text och foto: Wilhelm Blixt
