Inledningstalet i helhet (pdf):
Utdrag:
“Vi alla är kallade att söka den enhet vi redan har i Kristus, eftersom vi är kyrkor. Det är för att vi tycker det är trevligt, och trevlighet ska inte underskattas. Det är för att det självklart är viktigt för våra egna relationer att vi känner igen varandra, respekterar varandra, lär oss älska varandra. Men det djupa motivet är för världens skull. Och världen är sliten nu, hårt prövad. Världens ledare famlar efter enkla svar. Konspirationsteorier flödar, polarisering ökar, hatet på sociala medier. I grunden handlar det om tillitsbrist. Vem ska man lita på? Vattnet riskerar sina, skogarna brinner, ett dödligt ständigt muterande virus sprider sig.
Samtidigt fortsätter människor att älska varandra. Ekorrar samlar sina kottar, nya barn föds, och kaninungar. Gud fortsätter att skapa och upprätthålla världen. Gud har inte gett upp. Gud fortsätter att sända sin Ande. ‘Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny’ (ps 104).
Vi är kallade att vara Guds redskap i exakt den situationen.
Sofia Camnerin
Som kyrkor och samfund inom ramen för SKR har vi en närmast världsunikt bred möjlighet att vara det tillsammans, Guds redskap. Vi är kallade att älska varandra, be och arbeta tillsammans.
Vi är inte bara rösten utan också varat och uttrycken. Vi både agerar och protesterar tillsammans. Våra profilerade områden är viktiga, arbeten vi har och gör tillsammans inom NAV, SEAPPI, Institutionssjälavård, teologi, integration och migration, fred, barn, unga, funktionshinder, diakoni, interreligiös dialog, och religionsfrihet. Vårt påverkansarbete är viktigt, remisser och uttalalanden, men jag önskar att engagemanget ska gå djupare. I varje lokal församling, lokala ekumeniska råd, i byar, städer, förorter, samhällen – att vi djupnar i vår överlåtelse till Gud och därmed till varandra. Att vi svarar an på varandra och den plats vi befinner oss, övar oss i vördnad, kärlek, som föder engagemang och radikal gästfrihet.”
Generalsekreterare Sofia Camnerin undrade också i sitt tal om det går att prata om det vi inte är överens:
“Jag skulle också önska att vi lite mer vågade avslöja sprickorna. Enhet betyder inte entydighet. Vi har varit måna om att som kyrkor och samfund kunna tala med ”en röst” men det skulle troligen göra oss lika intressanta om vi också vågade tala i frågor där vi inte är överens och visa på skillnaderna. Det är möjligt att arbeta tillsammans, tala tillsammans och gå tillsammans utan att vara överens. Det är möjligt att leva i en försonad skillnad, försonade olikheter”.
