”Härmed förklarar jag Kyrkornas världsråds elfte generalförsamling för öppnad”. Stort jubel uppstod i den stora plenarsalen när centralkommitténs avgående ordförande, Dr Agnes Abuom, uttalade de orden på onsdagsförmiddagen.
Sedan vidtog omedelbart ett innehållsligt mycket mättat dagsprogram. En lång rad röster, inspel och hälsningar inledde mötet och redan första dagen fanns tydliga ledtrådar om frågor som kommer att kunna prägla de kommande åtta dagarna. Sammantaget sattes en ton som både väcker förhoppningar och oro. Det finns en uppdämd vilja att efter pandemiåren släppa loss ekumeniskt gränsöverskridande arbete – en glädje i att mötas, be och arbeta tillsammans och åstadkomma konkreta resultat. Som den tillförordnade generalsekreteraren Ioan Sauca exempelvis sa angående Kyrkornas världsråds arbete med klimaträttvisa:
“Vi har pratat mycket, nu behövs handling”.
Ioan Sauca, tf generalsekreterare Kyrkornas världsråd
Den enda framkomliga vägen, fortsatte han, är att uppmärksamma att vi som kyrkor behöver varandra, är beroende av varandra och bara kan röra oss framåt om vi går tillsammans. Det är därför vi är här. ”Om Kyrkornas världsråd inte hade funnits, hade vi i vår tid behövt uppfinna det”.
Samtidigt hade generalförsamlingen inte pågått många timmar innan det återigen blev uppenbart att några av de konflikter och motsättningar som präglar vår samtid också är en påtaglig del av kyrkornas verklighet. Generalsekreterare Sauca vidrörde bland annat situationen i Israel/Palestina och kriget i Ukraina. Särskild uppmärksamhet gavs under dagen till de närvarande representanterna från ukrainska kyrkor och från Ukrainas ekumeniska råd. Sauca berättade om hur han genomfört en resa till Ukraina för några veckor sedan, bland annat för att försäkra sig om att dessa kyrkor skulle finnas med vid bordet när generalförsamlingen samlas.
En vassare ton fanns i en del inspel och kanske tydligast hos den tyska förbundspresidenten Frank-Walter Steinmeier, vilken var en av de officiella representanter som hälsade generalförsamlingen välkommen till Karlsruhe. President Steinmeier talade bland annat om Rysslands oacceptabla invasionskrig i Ukraina som något som ritar om kartan för internationell samverkan och dialog. Därtill påpekade Steinmeier det stora ansvaret att som kristna kyrkor i vår tid alltid tydligt ta ställning mot varje form av antisemitism och säkra det judiska folkets situation – i Israel och i hela världen. Detta som uppenbar kommentar till frågan om vad som bör vara kyrkornas hållning till situationen i Israel/Palestina, en fråga där generalförsamlingen står märkbart delad.
Direkt efter avslutade plenarsamlingar samlades de ca 4 000 mötesdeltagarna i det enorma gudstjänsttältet på konferensområdets gård. Här inleddes en färgsprakande gudstjänst, där influenser från hela världen samsades i en gudstjänst. Allt från tysk koralsång, till Jamaicanska rytmer och koptiska melodier rymdes i samma gudstjänst. Sedan fortsatte firandet med en konsert och ljusshow i centrala Karlsruhe.
En trots allt-känsla dröjer sig kvar efter den inledande dagen. Utmaningarna är uppenbart mycket stora. Men, trots allt: generalförsamlingen samlar kristna från hela världen som är inriktade på att söka enhetens väg, den som kyrkan fått som gåva och uppdrag av sin Herre. Hur långt det räcker och vad som är möjligt denna gång är en öppen fråga. Men blotta viljan är vacker. I ordförande Agnes Aboums starka inledningsrapport sammanfattade hon sin förhoppning: ”När en generalförsamling är som bäst firar den Guds kärleks kraft att förnya våra tankar och hjärtan, så att vi kan bli en motkraft driven av solidaritet med de mest utsatta människorna och med Guds skapelse”.
Jan Eckerdal, teologisk rådgivare Sveriges kristna råd
