Så har då Israels valberättigade gjort sitt val. Preminärminister Netanyahu verkar få nytt förtroende. Till skillnad från i de flesta andra länder i omgivningen finns valkampanj och möjlighet att välja mellan olika kandidater och partier. Det är bra! Ekonomiska frågor skulle dominera valet sas det, men ändå verkar det som att frågorna om säkerhet kom att spela en viktig roll i slutfasen. Tråkigt bara att det mer handlade om kortsiktig säkerhet än om långsiktig fred.
Och nu har Israel valt en politik som säger nej till två-stat-lösningen. I Dagens Nyheters huvudledare (2015-03-19) frågar man om det framtida Israel: ”Ingen palestinsk stat, säger Netanyahu. Men vilket slags stat, och med vilka gränser, ska då Israel vara? Evig ockupation är liktydigt med att palestinierna för alltid förvägras demokratiska rättigheter. Annektering av Västbanken leder åt samma håll, en judisk stat där palestinier inte får rösta. Ett sådant land förlorar sin demokratiska praktik och själ. Både israeler och palestinier har rätt till en stat, och båda till säkerhet. Tyvärr verkar i stället rädslan regera vidare.”. Och i den israeliska tidningen Haarets suckar krönikören Gideon Levy över ett land som enligt honom inte har gjort ett framtidsval.
Så läser jag de reserapporter som de senaste dagarna har kommit från två av våra följeslagare som snart gjort sin period på plats. Pärs femte rapport handlar om morgonen vid checkpointen Qalandiya (bilden). Läs hans reserapport. Alla dessa kontroller och tillstånd som bidrar till gränserna och svårigheterna för människor som ska färdas till och från Västbanken. Per-Ulf berättar om en palestinsk bondes kamp för att få behålla sin odlingsbara jord. Och få ha tillgång till den. Läs hans reserapport.
Hur ska framtiden bli i denna region? Bidrar gårdagens valresultat till ökad säkerhet eller kommer det att bli en länk i en kedja av olyckliga omständigheter? Hur kommer palestinierna att reagera om de små förhoppningar som ändå funnits om en egen stat nu skjuts på avlägsen framtid? Det är inte utan att jag känner oro för vad som ska hända. Hur länge står man ut? Och vilka orkar jobba vidare med ickevåld som medel?
Mitt i detta vill Sveriges kristna råd fortsätta att skicka följeslagare till området för att bidra till att dämpa våldet och främja respekten för folkrätten, människor som genom sin närvaro vill uttrycka praktisk solidaritet för utsatta grupper – såväl palestinier som israeler. En ny grupp har just anlänt (bilden) för att avlösa dem som snart gjort klart sin period. Och nu pågår rekrytering för de grupper som ska åka i slutet av september och början av december. Kanske du som läser detta är en av dem? Ansökan Följeslagarprogrammet. Senast 1 maj måste du höra av dig.
Och vi ber som vi brukar (och tänker nu särskilt på Israel och Palestina): Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet.
/Björn Cedersjö
