Nu kan jag lägga ytterligare en dag i Busan till handlingarna, en dag fylld av programpunkter och möten. Det är lite upp och ner. Ibland är det jobbigt och ibland blir man besviken, men för det mesta är det mycket bra. Och alltid lär man sig något! Ibland blir man överraskad, som till exempel när jag gick till sista programpunkten ikväll, mötet med min kyrkofamilj, den lutherska.
Jag hade inga särskilda förväntningar, men när jag såg att det var Lutherska världsförbundets generalsekreterare Martín Junge från Chile som var huvudtalare väcktes mina förhoppningar. Jag känner honom sedan tidigare och vet att han, som många andra latinamerikaner, har mycket att säga. Och jag blev sannerligen inte besviken. Han talade mest om det lutherska bidraget till det ekumeniska arbetet och började med att citera sin företrädare som hade sagt ”att vara lutheran är att vara ekumenisk”. Jag fäste mig särskilt vid slutet av presentationen när han sa att reformationen bland annat lär oss att ”frälsningen inte är till salu”. Det är ju ett sätt att vända på perspektivet att frälsningen kommer av nåd allena, inte för att vi förtjänar det utan för att Gud älskar oss.
Den här grundhållningen är viktig, menar Martín, när man som kyrka ska närma sig vår tids frågor, särskilt i en tid då mycket av det som rör oss människor förvandlas till varor som kan köpas eller säljas på marknaden. Och han nämnde bland annat människohandel där fattiga människor blir varor som säljs på den internationella sexmarknaden eller till slavliknande arbeten i t ex textil- och gruvindustrin. Han nämnde också skapelsen där vattnet och andra naturresurser blir varor som handlas på marknaden.
I frågestunden hettade det till när en biskop från Indonesien manade kyrkorna att vara försiktiga när det gäller gender- och jämställdhetsfrågor eftersom kyrkorna då kan bli ”kaputt” i den islamiska kontexten. Martín invände stillsamt att det finns miljontals kvinnor i kyrkorna som känner sig ”kaputt” om man inte talar om jämställdhet. Frågan kommer säkert tillbaka i olika sammanhang längre fram under generalförsamlingen och lär då väcka starka känslor på nytt.
Och så slutar jag med inledningen av dagen då jag var på ett bibelstudium om Amos 5:14-24 med slutorden ”Men må rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström”. Vi fick möta profeten själv, som i en av bibelstudieledarnas gestaltning, fick utveckla sina tankar. Han talade om kyrkans profetiska röst och undrade ”om kyrkan är tyst, vem ska då förändra världen?”
Vi påminns på nytt att be: Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
/Olle Kristenson
