I år är det val till riksdag, landsting och kommuner i Sverige. Vilka frågor kommer att dominera debatten och hur ska Sverige styras i det osäkra parlamentariska läge som sannolikt kommer att råda efter valet? Debatter och tidningarnas ledarsidor präglas redan av detta och möjligen kommer vi väljare att tröttna redan innan valet i september. På vilket sätt berör detta oss som kyrkor och enskilda kristna?
Jag minns en artikel av den peruanske teologen Gustavo Gutiérrez inför den andra valomgången i det peruanska presidentvalet 2011. Där uppmanades väljarna att reflektera över hur deras röst skulle påverka de fattiga i landet. En avgörande fråga för kyrkorna i Sverige de senaste åren har varit migrations- och integrationspolitiken där vi i olika sammanhang arbetat för en mer human migrations- och asylpolitik. Vägledande har varit synen på människors värde och värdighet. Den kristna människosynen, att människan är skapad till Guds avbild, har bäring också på andra politikområden. Hur påverkar min röst andra människors värde och värdighet? Den frågan kan vi ta med oss när vi står i valbåset och ska stoppa våra valsedlar i valkuverten.
Jag skriver detta när Böneveckan för kristen enhet går mot sitt slut. I år har kyrkorna i Karibien inspirerat oss med temat Guds hand leder oss. Här kan vi hämta tankar och inspiration för hur vi ska förhålla oss till vår roll i samhället och vägleda oss när vi röstar. Karibien är djupt präglat av sin koloniala historia. Bibeln användes av kolonisatörerna för att förtrycka ursprungsbefolkningen och slavarna som hämtades från Afrika. Men Bibeln blev också en kraft i kampen mot förtrycket. Karibiens kristna ser hur Guds hand grep in för att göra slut på slaveriet. Guds hand som förde israeliterna ut ur slaveriet och gav nytt hopp och mod åt folket fortsätter att ge hopp idag dagens utmaningar på nytt hotar människors värde och värdighet.
I den senaste partiledardebatten i riksdagen tävlade partierna i att måla upp en svart och hotfull bild av situationen i Sverige. Det är lätt att detta blir en självuppfyllande profetia och att vi inte ser det goda som kanske ändå är det som främst präglar det svenska samhället. Det är lätt att hålla med ledarskribenten i Sydsvenskan som pekar på att ”partierna måste kunna måla upp en berättelse om framtidens Sverige som ger framtidstro”.
Här har kyrkorna i Sverige en viktig uppgift. Karibiens kristna visar på det kristna hoppet som en drivkraft i kampen mot dagens slaveri och förtryck. Drivna av hoppet, grundat i tron på uppståndelsen, kan kyrkorna bli en positiv kraft i det politiska samtalet. Hoppet och försvaret av människovärdet är kanske kyrkornas viktigaste bidrag i årets valrörelse.
I Böneveckans huvudgudstjänst ber vi om befrielse från bland annat ”strukturer som underminerar mänsklig värdighet” och från ”den rädsla och misstro som skiljer oss från varandra och som sätter gränser för hopp och helande”. Bönen om befrielse avslutas med att ledaren säger: ”Herren är vår styrka och vår kraft och har blivit vår räddning. Må den Gud som har friköpt oss leda oss till helighetens boning.”
/Olle Kristenson
