Replik från Sveriges kristna råd och Ekumeniska Följeslagarprogrammet på Cordelia Edvardssons artikel i Svenska Dagbladet 061218
Cordelia Edvardson skriver den 18 december om det Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel. Programmet är ett internationellt program som drivs av Kyrkornas Världsråd efter inbjudan av de lokala kyrkorna i det Heliga Landet. Bakom den svenska delen av programmet står Sveriges Kristna Råd och ett tiotal kyrkor och organisationer, inklusive Diakonia. Fokus för programmet är preventiv närvaro, solidaritet och informations- och påverkansarbete. Vi samarbetar med israeliska och palestinska MR- och fredsorganisationer samt med utsatt civil befolkning och byar.
I artikeln sägs att följeslagarna främst är unga, ofta arbetslösa och blivande studenter, vilket inte stämmer. Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel har en minimiålder på 25 år och snittåldern på de svenska följeslagarna är 38 år, varav en stor del är över 50 år. De svenska följeslagarna utses i en omfattande rekryteringsprocess, där de sökandes bakgrund, utbildning och erfarenheter beaktas.
De flesta tar tjänstledigt från sina vanliga jobb som lärare, jurister, journalister, sjuksköterskor, präster, etc
Alla följeslagare genomgår utbildning, både i hemlandet och på plats i Israel och Palestina. I utbildningen ingår bland annat folkrätt, konfliktens historia, olika aktörer, ickevåldslig kommunikation, diskussioner om vår roll i förhållande till andra liknande program och metoden preventiv närvaro. Särskild vikt läggs vid att följeslagarna är där som tredje part, att följeslagarna inte ska vara drivande utan slå följe, att inte agera provokativt samt att se människan bakom konflikten. Att, som artikeln säger, ekumeniska följeslagare skulle kalla israeliska soldater för fascister eller nazister ser vi därför som mycket osannolikt. Sådan aningslöshet motverkar programmet syfte och går emot programmets grundläggande principer.
Programmet lägger stor vikt vid att vara lyhörda för våra partners önskemål. Vår lokala referensgrupp som innehåller representanter för de lokala kyrkorna, israeliska och palestinska MR- och fredsorganisationer ger oss vägledning var vi kan göra mest nytta och på vilket sätt.
Tvärtom mot vad som påstås i artikel så visar utvärderingar av programmet att spänningar minskar vid vägspärrar, terminaler, grindarna i muren och andra utsatta ställen. Exempelvis berättade Feryal Abu Haikal, nyligen pensionerad rektor för Cordobaskolan i Hebron, i november 2006 att ”med följeslagarnas närvaro vid skolan började soldaterna agera på ett vänligare sätt” och att situationen för lärarna vid vägspärr 56 ”har förbättras med följeslagarnas närvaro” . Representanter för FN-organ såsom OCHA och UNRWA understryker också vikten av programmets arbete.
De sakfel som finns med i artikeln den 18 december gör att vi inte kan tro annat än att Cordelia Edvardson har blandat ihop Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel med någon av de andra aktörerna i Palestina och Israel. Vi håller med om att mikrolån och utbyten mellan palestinska och israeliska läkare är viktiga insatser. Vi tror dock att vägen till fred kan innefatta flera olika typer av insatser och att Ekumeniska följeslagarprogrammet är en av dem.
Vi välkomnar förstås en debatt om vår verksamhet, men för att få till en konstruktiv diskussion kring vårt arbete och vår metod krävs det dock att man utgår från de faktiska förhållandena.
Emanuel Furbacken
Ordförande, Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel
Sven-Bernhard Fast
Generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Fakta om Ekumeniska Följeslagarprogrammet 2006
– Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel har kommit till som svar på ett rop från kyrkoledarna i de lokala församlingarna i Jerusalem.
– Programmet är en internationell insats samordnad av Kyrkornas Världsråd. 12 länder är för närvarande med i programmet. För den svenska delen är Sveriges kristna råd huvudman. Bakom den svenska delen står dessutom Svenska kyrkan, Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet, KFUK/KFUM, IM, Diakonia, Studieförbundet Bilda, Sabeel i Skandinavien, Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, Kristna Fredsrörelsen och Broderskapsrörelsen.
– Programmet är direkt stött av Sida genom pengar från Sidas avdelning SEKA/HUM och är underställt de krav på ekonomisk redovisning och rapportering som Sida har.
– Minimiåldern för att åka som Ekumenisk Följeslagare är 25 år. Genomsnittsåldern för de svenska följeslagarna är 38 år (under hela programmet 2002 – 2006). För att komma ifråga måste den som söker ha utbildning och erfarenhet som stärker insatsen.
– De flesta följeslagare är tjänstlediga från sina vanliga arbeten för att kunna åka ut de tre månader insatsen varar plus ungefär en extra månad som innehåller utbildning, informationsarbete och uppföljning.
– De svenska följeslagarna utses i en omfattande rekryteringsprocess där flera av de organisationer som står bakom följeslagarprogrammet finns med. Det är viktigt att få rätt personer med rätt bakgrund, utbildning, inställning och erfarenhet.
– Följeslagarna får utbildning både i Sverige (9 dagar) och i Jerusalem när följeslagarna från alla länder är samlade. Utbildningen innehåller bl a folkrätt, konfliktens historia, olika aktörer i området, ickevåldslig dialog, följeslagande som metod, programmets mål och roll. Föreläsare är bl a universitetslärare, folkrättsjurister, forskare m fl.
– Det finns flera andra organisationer och program i området, med olika profil och metoder. Det Ekumeniska Följeslagarprogrammet är klart uttalat ickeaktivistiskt, utan finns i området som preventiv närvaro.
– Inom det Ekumeniska Följeslagarprogrammet arbetar vi mycket med uppföljning för att se hur programmet når upp till de mål som är satta. Den feedback vi fått från de samarbetspartners vi har är mycket positiv. Under 2006 har det gjorts en stor utvärdering för att ännu bättre kunna förbättra programmet och då framför allt uppföljningsarbetet.
– Inom det Ekumeniska Följeslagarprogrammet arbetar vi mycket med vad vi står för som program och vad följeslagarna representerar när de är i tjänst. En stor del av detta handlar om hur man beter sig i mötet med en annan kultur, hur man beter sig i mötet med samarbetsorganisationerna, byborna, skolbarnen, soldaterna eller vad man kan säga eller skriva.
