Onsdagen den 20 mars talade Rabbis for Human Rights i Norrmalmskyrkan om en nytändning av rörelsen för fred och rättvisa i Israel, om traumat den sjunde oktober och hur ett slut på kriget i Gaza måste prioriteras.
– Jag vill försöka beskriva var jag var den sjunde oktober, och sedan den åttonde oktober, inledde Ruti Baidatz, rabbin och ordförande för den israeliska människorättsorganisationen Rabbis for Human Rights.
Den sjunde oktober 2023 inföll den judiska högtiden Simchat Torah – vanligtvis en dag av glädje och firande. Men istället, berättar Ruti Baidatz, började telefonmeddelanden flöda in från familjemedlemmar och vänner om en pågående attack mot Israel. Ruti tog direkt kontakt med Avi Dabush, direktor för Rabbis for Human Rights. Avi och hans familj hade då satt sig i säkerhet i ett skyddsrum i sitt hem i Kibbutz Nirim, nära Gaza. Via textmeddelanden berättade Avi att milismän från Hamas hade intagit samhället. Familjen hörde skottlossningar och rop på hjälp utanför.
– Jag och många andra israeler åkte direkt till sjukhusen för att donera blod. Mitt i chocken kände jag att jag måste göra något, berättade Ruti. Sedan kom frågan, vad kommer hända med palestinierna på Västbanken? Kommer israeliska bosättare utnyttja situationen och attackera palestinier än mer än vad som redan varit fallet? Jag bestämde mig för att åka och bidra med min skyddande närvaro.
På morgonen den åttonde oktober åkte Ruti därför till ett palestinskt samhälle på Västbanken där hon varit många gånger tidigare.
– Jag, en annan israelisk kvinna och ett palestinskt par satt tillsammans i tystnad. De frågade mig hur jag mådde, och jag brast i tårar. Sedan grät vi tillsammans. Då kände jag att det är detta vi just nu behöver göra, gråta tillsammans över alla dessa förlorade och sedan börja bygga upp vårt gemensamma samhälle igen.
Den sjunde oktober skakade på många sätt om israelisk freds- och människorättsrörelse. Samtidigt betonar Rabbis for Human Rights att situationen har gjort det tydligt att en förändring behövs. Och den måste byggas tillsammans från grunden, baserat på vetskapen om att alla – israeler och palestinier – är skapade i Guds avbild och i lika stor grad innehar mänskliga rättigheter.
Skyddande närvaro mot bosättarvåld
Rabbis for Human Rights vill uttrycka en praktisk solidaritet genom att bidra med skyddande närvaro där palestinier på Västbanken riskerar att utsättas för våld, trakasserier och inskränkningar av sina rättigheter.
– Under de senaste femton åren har vi sett en ökning av våld från israeliska bosättare, säger Dani Brodsky, som är ansvarig för organisationens verksamhet på Västbanken. Men nu har riskerna blivit påtagligt större. Och trots att situationen var så instabil efter den sjunde oktober kunde vår organisation komma med volontärer till Västbanken och stötta palestinier under hösten olivskörd.
Dani berättar om att hela palestinska samhällen har flytt på grund av trakasserier som till slut blivit outhärdliga. Alma Michold, som själv var ekumenisk följeslagare i Jordandalen, fyller i att hon besökte samhällen där invånarna hade flytt under sommaren 2023. Hon besökte bland annat samhället Ras at-Tin. Där fanns bara nedbrända tält, bråte och en förstörd skola.
– Där hittade jag en kvarlämnad övningsbok i engelska på golvet, där det stod ”Omar, English, Class 1.”
Sedan oktober 2023, under en tid då aktörer som Följeslagarprogrammet delvis evakuerade, har israeliska rörelser fortfarande kunnat utgöra en viktig del i att bidra med följeslagande på Västbanken. Dani berättar att Rabbis for Human Rights har kunnat utöka sitt program för skyddande närvaro, som bidragit till att särskilt utsatta palestinska samhällen har kunnat fortsätta leva kvar där de finns.
– Vårt fördjupade partnerskap med Följeslagarprogrammet har också varit väldigt hjälpsamt för vårt arbete, sade Dani Brodsky. Vi har konkret börjat lära av varandra. Betydelsen det har haft för vårt arbete kan inte nog understrykas. Många arbetsmetoder vi nu ser som självklara när vi arbetar på Västbanken var inte det för några år sedan, innan vi hade kunskapsutbyte med Följeslagarprogrammet.
Sverige kan mer aktivt stödja freden
Enligt Erik Lysén, chef på Act Svenska kyrkan, är arbetet som Rabbis for Human Rights gör på marken otroligt viktigt. Men de bidrar också med en röst som måste höras här i Sverige.
– Att ni är här, träffar riksdagsledamöter, civilsamhället och allmänheten, är otroligt viktigt som en motröst i det polariserade samtalet som ofta hörs högst. Att ni berättar om det egna traumat men även om att sträcka ut en hand till era palestinska vänner och grannar är ett starkt budskap, säger han.
Enligt Erik har Sverige historiskt haft förtroende hos både palestinier och israeler men att regeringen har pausat sitt stöd för både palestinska och israeliska freds- och människorättsaktörer sedan den sjunde oktober har skadat förtroendet för Sverige som tillförlitlig aktör i att driva på för fred.
– Det är väldigt allvarligt, säger Erik Lysén.
Stöd från internationella samfundet betyder mycket, instämmer Dani Brodsky. Rabbis for Human Rights har genom olika samarbeten kunnat utöka sin verksamhet under den här tiden. Samtidigt, beskriver Erik att många andra aktörer behövt stänga ner verksamhet, pausa löneutbetalningar och säga upp kontorsavtal.
– Jag tycker att det är skandalöst att dessa aktörer försätts i den här situationen. Vi har haft möjlighet att bidra mer med Svenska kyrkans egna medel, men hoppas återigen kunna söka Sida-medel för, till exempel, Rabbis for Human Rights arbete igen.
Tecken på en växande rörelse
Dani tryckte på hur han, mitt i den svåra situationen just nu, ser ett momentum byggas för fredsrörelsen.
– Den här veckan har jag många gånger fått frågan: ”Hur ser andra israeler på er? Är ni en liten minoritet?” Men jag ser att vår rörelse började växa under demokratiprotesterna 2023. Och folk kommer nu till mig och säger: ”Ta mig till Västbanken. Jag vill bara göra någonting! Jag kan inte vara passiv längre.”
Rabbis for Human Rights har nu haft en insamling för att leverera mat och annat humanitärt stöd till palestinier på Västbanken under Ramadan, och Dani ser en stark vilja från israeler att engagera sig något större:
– Precis innan jag kom till Stockholm var jag i KFUM:s lokaler i Jerusalem där vi packade matpaket. Det var helt fullt av volontärer som packade varor, bar kartonger och körde iväg med bilar till Västbanken. Det var så fantastiskt att se oss komma tillbaka på det här sättet efter allt som hänt.
Hopp är något vi väljer
När panelisterna får frågan om de har hopp kring situationen berättar Alma om den förståelse av hopp som följeslagare diskuterar redan under sin förberedelseutbildning:
– Vi pratade om att hopp är någonting man väljer varje dag. Och på det sättet har jag hopp.
Erik berättar om de palestinska vänner som återkommande berättat för honom om att ”Vi är experter på att hoppas mitt i en situation av hopplöshet.” Ett uttryck som grundar sig i vetskapen om att den situation av orättvisa som pågår inte kan fortsätta för alltid.
– Kanske ser vi nu en förändring, den som Rabbis for Human Rights berättar om, och den som delvis kan ses i engagemanget i det internationella samfundet. Men då behövs tryck på ansvariga, och stöd för de israeliska och palestinska krafterna för fred, som vi vill se stärkas.
Ruti ser att det behövs mycket tryck så att både israeler och palestinier ska få se självbestämmande och värdighet:
– En ny väg kommer att visa sig. Vi vet inte hur den ser ut nu, vi ser det inte, men vi vet att den kommer.
Rabbis for Human Rights arbetar för en väg framåt, men här och nu är krisen i Gaza första prioritet. Det behövs ett eldupphör, att gisslan får komma hem, och att humanitärt stöd får komma in.
Erik Svanberg
koordinator, Ekumeniska följeslagarprogrammet
Sveriges kristna råd
