Broder Pierre-André Mauduit OP, ordförande Katolska ekumeniska nämnden och ledamot i Sveriges kristna råds styrelse, bloggar inför pingsthelgen med eftervarma reflektioner om enhet efter Sveriges kristna råds årsmöte 23 maj.
Den här veckan mediterade jag över Apostlagärningarna (Apg 1:12-26) mellan Jesu Kristi himmelsfärd och den Helige Andes gåva på pingstdagen. Utifrån det har jag tänkt tillbaka på SKR:s årsmöte, som vi samlades till 23 maj.
Efter att ha kommit ner från Oljeberget träffades Jesu apostlar, kvinnor och lärjungar för att be tillsammans (cirka 120 personer berättar texten). Och under dessa dagar påminner Petrus om en hård och sorglig verklighet i den första ”kristna” gemenskapen: den är skadad. Enheten har gått sönder. En av apostlarna förrådde och sålde Jesus Kristus. Med hjälp av gemenskapen måste en efterträdare hittas för att han ska kunna delta i den apostoliska missionen. Och det är Mattias som ska gå med i gruppen. För min del representerar dessa verser väl denna önskan om enhet som bebodde den ”kristna” gemenskapen från början. Denna önskan som jag återfann denna majdag i Stockholm under vårt årsmöte som hade som tema: ”Kristi kärlek driver världen till enhet och försoning”.
Vår dag introducerades på samma sätt som vår passage av Apostlagärningarna genom en tid av bön (av tacksägelse), och sedan genom en introduktion av den engelska teologen Dr. Susan Durber (Faith & Order). En av de saker som berörde mig mest med hennes föredrag var hennes vittnesbörd om hennes vigning och löftet ”to cherish love toward other churches” (att vårda kärleken till andra kyrkor), inte bara för att respektera dem eller att samarbeta utan att älska dem. Hennes vittnesbörd anslöt till min egen erfarenhet som fransk katolik som kom till Sverige för 5 år sedan och välkomnades hit på ett otroligt sätt bland mina kristna bröder och systrar för att arbeta för enhet mellan våra kyrkliga familjer. Vi fortsatte denna gemensamma förmiddag med Svenska missionsrådet att reflektera över två viktiga frågor både lokalt och globalt: religionsfrihet och den ekologiska krisen. Indelade i olika grupper, sammanblandade, kunde vi märka att på dessa frågor hade vår kyrkliga ”etikett” liten effekt. Tvärtom var de källor till berikning.
Efter själva årsmötet var det dags för några avtackningar. Och ett särskilt tack gick till Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén. Och det är kanske det jag kommer att minnas mest från i år: kardinal Anders Arborelius och Pingströrelsens föreståndare Daniel Alm sida vid sida för att tacka ärkebiskopen för hennes roll, för hennes unika röst, i samhället. Båda påpekade att hon hade varit allas ärkebiskop. Vilken vacker bild av kyrkan, verkligen. Jag minns en sak som ärkebiskopen sa när jag precis hade anlänt till Lund, det var strax före påven Franciskus besök i oktober 2016, under en kvällsföreläsning på Lunds universitet: ”Om vi ser oss själva först och främst som katoliker, lutheraner, pingstvänner, ser världen först och främst kristna.” Och det har blivit som min kompass i mitt ekumeniska arbete.
Broder Pierre-André Mauduit OP, ordförande Katolska ekumeniska nämnden och ledamot i Sveriges kristna råds styrelse
