2016-09-20
Till
Justitiedepartementet
103 33 Stockholm
(e-post till ju.l7@regeringskansliet.se)
Ju2016/05383/L7
Yttrande över utkastet till lagrådsremiss
En handräckningsbestämmelse i lagen om mottagande av asylsökande m fl
Sammanfattning
Sveriges kristna råd har förståelse för Migrationsverkets behov att frigöra platser på sina boenden. Vi delar också åsikten att utvisningsbeslut som är möjliga att verkställa skall verkställas. Detta fordras för tilltro till beslutsfattandet och för en effektiv resursanvändning. Sveriges kristna råd biträder därför förslaget men framför oro för dess konsekvenser i vissa fall och önskar annorlunda/kompletterande skrivningar på några punkter i underlaget.
Sveriges kristna råd har tagit del av utkastet till lagrådsremiss. Vi vill framföra följande synpunkter:
- Det är förståeligt att Migrationsverket på ett juridiskt korrekt sätt vill se till att de boende på asylboendena följer de beslut som fattats och vi har förståelse för verkets önskan om att få tillgång till hjälp med detta. Att välja vägen med en särskild bestämmelse för polisens medverkan istället för att använda den vanliga vägen att anlita Kronofogdemyndigheten har dock risker. Att ha en rutin för avhysning av personer som enligt migrationsmyndigheternas beslut ska lämna landet och en annan för samtliga andra grupper i samhället, medborgare eller ej, kan vara vanskligt. De f d asylsökande utpekas som en särskild grupp bland alla de som av olika anledningar vägrar lämna sina boenden. Vad motiverar en särbehandling som säger att våld och tvång är nödvändigt och ska regelmässigt få brukas mot utvisningshotade men inte mot gemene svensk som vägrar lämna sin hyresrätt efter vräkningsbesked? Sveriges kristna råd anser att underlaget inte svarar på den frågan på ett tydligt sätt och menar att saken behöver klargöras utifrån att likabehandlingsprincipen ska respekteras.
- Sveriges kristna råd har tagit del av yttrande från Rådgivningsbyrån. Vi delar oron för vad som händer med de personer vars utvisning av olika skäl inte är möjlig är genomföra och densituation de hamnar i när de avhyses från boende på asylförläggning. Rådgivningsbyrån ger flera exempel. Vi anser att det måste finnas tydligare instruktioner för hur dessa personer behandlas på ett humant sätt.
- I utkastet föreslås att polisens uppdrag vid handräckningen upphör när avhysningen är genomförd. Exakt när är detta? Det förutsätts vidare att Migrationsverket ska ansvara för eventuell transport av den avhyste och eventuella tillhörigheter. Det är oklart hur detta ska ske om den som avhysts fortfarande inte samarbetar för att avvisning eller utvisning ska ske. Detaljerna kring hur detta ska ske behöver klargöras.
- I utkastet, liksom i den ändring i LMA som trädde i kraft 1 juni, finns inga formuleringar om var ansvaret för de avhysta och därmed bostadslösa personerna ligger. Kyrkorna har rapporterat om en ökad efterfrågan när det gäller hjälp med kontakter, mat och tak över huvudet till följd av ändringen i LMA. Det är civilsamhället som får hantera situationen. Belastningen på civilsamhället borde finnas med som en punkt i konsekvensanalysen. Det är också nödvändigt att det ingår i instruktionen att den avvisade ska ges information om möjligheten att kontakta socialtjänsten och hur detta kan göras.
- Polisens insatser i samband med av- och utvisningar har tidigare kritiserats i olika sammanhang. Det har vittnats om icke nödvändigt våld och tvång, okänslighet inför kulturspecifika företeelser och liten hänsyn till vissa individers (sjukas, kvinnors och barns) behov och rättigheter. Vi vill stryka under vikten av att poliser utbildas kring de specifika omständigheter som de utvisningshotade lever i så att avhysningarna ska kunna ske med tydlig respekt för människors värdighet.
- Konsekvensanalys har inte gjorts utifrån de berörda asylsökandes behov och rättigheter. På ett ställe nämns det att tvång eller våld är stora ingrepp i den personliga integriteten, men vad polisens handräckning i övrigt skulle kunna medföra för den drabbade gruppen utvecklas inte. I konsekvensanalysen går vidare att läsa att den föreslagna ändringen inte kommer att innebära några negativa konsekvenser för kvinnor. Denna slutsats måste ses som felaktig då både erfarenheter och forskning visar på en annan bild. Vi har tagit del av berättelser från flera håll i landet där kvinnor som har mist rätten till boende genom LMA befinner sig i ex extra sårbar situation, just för att de är kvinnor. Erfarenheter visar att papperslösa kvinnor som lever med liten eller ingen kontakt med myndigheter, sjukvården och andra offentliga aktörer ofta utsätts för sexuellt våld och våld i nära relationer, och att de i många fall får sin frihet kraftigt inskränkt. En mer omfattande analys av konsekvenserna för berörda grupper, och då främst kvinnor, bör finnas med i underlaget.
För Sveriges kristna råd
Karin Wiborn, generalsekreterare
Handläggare: Björn Cedersjö, tel 08 -453 68 23 bjorn.cedersjo@skr.org
