Under förra veckan ägde de årliga nordisk-baltiska ekumeniska sekreterardagarna rum. Det är som det låter ett möte för de inom kyrkorna som arbetar för ekumenik i dessa länder. Jag har försökt luska hur lång historia de här samtalen har, och har fått kunskap om att de har funnits åtminstone sedan mitten av 90-talet. Vid årets möte, som ägde rum i Köpenhamn, ingick ett besök på parlamentet med särskilt fokus på danska kyrkans relation till staten. Det är lärorikt att få inblick i hur samhälle, stat och kyrkor ordnar sig på lite olika sätt. Men framför allt är de här dagarna en plattform för informella samtal och delande med särskilt fokus på ekumeniska händelser och dialoger mellan kyrkor och samfund.
Dialog är en stor del av SKRs liv. Kanske kan man säga att det är själva hjärtat. Dialog i mening genom samtal, inte alltid till större samförstånd, men alltid till djupare gemenskap. Vikten av dialog och dialogens betydelse kan inte nog betonas. Dialog, till skillnad från debatt och diskussion, är i sitt väsen ett samtal för lyssnande och prövande. Det är inte de tvärsäkra övertygande brösttonernas rum, och just därför inte undergivenhet eller förtryck.
Nej, dialog leder inte alltid till större samförstånd eller enighet, dess syfte är inte nödvändigtvis att övertyga eller komma till gemensam slutsats. Möjligen konsensus, men det kan också helt enkelt vara så att i dialogen finns berättelserna sida vid sida, utan förståelse, utan konsensus, i en överenskommelse om att så här kan det få vara. Låt samtalet pågå lite till. Kanske är det bästa sättet att uttrycka dialogens betydelse; samtal pågår. Och det i nyfikenhet.
I tjugo år har samtal pågått i SKR om att vara kyrkor och samfund tillsammans i Sverige och i världen. Dessutom pågår samtal, dialoger bland kyrkorna inom SKR, det vi ibland kallar för bilaterala dialoger. Jag tror faktiskt det som händer hos oss är unikt i världen. Pingstvänner talar med katoliker och ortodoxer. Ortodoxa kyrkan med alla sina olika hemvister talar med varandra, och med Svenska kyrkan, som talar med Gemensam framtid, katolska kyrkan och med pingstvänner. Listan kan fortsätta. Gemensam framtid liksom Evangeliska frikyrkan är exempel på dialoger som resulterat i så stor samsyn att man beslutat gestalta enhet genom att förändra samfundsstrukturer.
Kan vi inte hjälpas åt att sprida kunskapen om att ”samtal pågår”? Dialogen är i gång. Det viktigaste är inte att vi talar oss samman till en tolkning, till en förståelse av evangeliet och kristen etik. Det är viktigare att vi är i en dialog som strävar efter äkthet och respekt. Jag vill att kunskapen om detta ska spridas för att inspirera lokalt mellan kyrkor. Tala med varandra, det är inte nödvändigt att tycka lika eller helt förstå varandra.
Egentligen är det ju mer spännande just med olikheten. Och när man inte förstår, då finns det skäl att fortsätta dialogen.
/Karin Wiborn
PS. Om du vill veta mer om kyrkor i samtal? Beställ skrift nummer 8. DS.
