När flera av Sveriges kyrkoledare på julafton tog till orda på Dagens Nyheters debattsida väckte det uppmärksamhet. ”Hårdare praxis om migration riskerar vår medmänsklighet” satte redaktionen som rubrik. Kyrkoledarna skrev: ”Att gå från stor generositet till miniminivå i humanitet är en olycklig utveckling.” Artikeln uttryckte respekt för våra politikers vånda i de svåra beslut som måste fattas. Samtidigt talades om oro för vad som händer med våra värderingar i Sverige.
Flera följde upp artikeln. Sveriges kristna råds generalsekreterare Karin Wiborn intervjuades såväl i SVT:s morgonsoffa som i Rapport och Ekot. Ett 30-tal medier berättade om att kyrkorna tagit till orda.
Enligt opinionsundersökningar är situationen för våra medmänniskor som är på flykt den fråga som engagerar flest människor idag i Sverige. Det är väldigt naturligt. Vår medkänsla väcktes när vi såg bilden av den döde Alan Kurdi på stranden. Den fortsätter att väckas när vi ser TV-sända bilder på flyktingar på vandring genom Europa. Och ibland får den närhet när man möter människor ansikte mot ansikte på svenska asylboenden eller i affären.
Många gör konkreta fantastiska insatser. Våra myndigheters anställda gör i många fall storverk för att lösa akuta situationer. Kyrkorna och det övriga civilsamhället har ställt upp för medmänsklighet på ett beundransvärt sätt. Regeringen har föredömligt bidragit med ekonomiska resurser.
Vad kommer att hända nu?
Det kommer att behövas mer medmänsklighet, i ord och handling. Enligt Migrationsverkets statistik är det färre personer som söker asyl nu än i mitten av hösten. Vad kommer att hända när vintern är över och människor börjar ut och vandra igen? Kommer Europa att förändras till större solidaritet? Eller håller Europa på att stänga sina gränser för människor på flykt? Kommer Sverige att ha ett mottagningssystem som räcker till för dem som lyckas komma hit? Kommer vi att komma tillrätta med den fördelningskris finns, både mellan länder i Europa i stort och i Sverige (där vissa kommuner tagit stort ansvar och andra låtit bli)? Kommer civilsamhället att vara uthålligt i sina insatser för människor som söker trygghet, värme och utvecklingsmöjligheter för sig och sina anhöriga?
Det handlar ytterst om våra värderingar och viljan att verka för ett samhälle där alla människor har samma rättigheter och möts med värdighet. I fredags skickade Sveriges kristna råd in ett remissyttrande som protesterar mot förslag om att skärpa villkoren för flyktingar att få bidrag. Fler lagförslag som försämrar villkoren är på gång utifrån den överenskommelse som i höstas gjordes mellan sex partier i riksdagen. Det kommer att finnas anledning till fler uttalanden.
Före jul skrev jag i denna blogg: ”Låt oss inte tala om svensk flyktingkris. Flyktingarnas egen kris är mycket större än Sveriges. Och låt oss för allt i världen tala om de värderingar som vi har. Annars finns risken att en hårdare praxis också smittar av sig på våra grundläggande värderingar av öppenhet, generositet och medmänsklighet.”
Mitt i dessa utmaningar påminner vi oss om att enligt vår kristna tro är Gud själv engagerad för försoning och fred. Genom det goda evangeliet om Jesus Kristus erbjuds kraft och hopp till varje människa. Vi fortsätter därför att be: Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet.
/Björn Cedersjö
