Varför ska det vara så svårt att acceptera att världen är på svensk mark? De främlingsfientliga tendenserna skrämmer mig och på ett par dygn har jag två färska upplevelser. Jag tänker på branden i den shiamuslimska moskén Imam Ali Islamic Center i Jakobsberg. Det är bara några veckor sedan jag var där för fördjupad kunskap om shiaislam och samtal om hur religionerna kan samverka och bidra konstruktivt i samhället. Det gör att just det här angreppet på en religiös byggnad känns lite extra nära och angeläget. När vi bygger vänskap över gränser så ökar också empatin i med och motgång.
Idag hade jag en annan otäck upplevelse i närheten av Ekumeniska centret när jag njöt vårens första glass på torget bredvid en av de EU-migranter jag lärt känna lite grand. Jag talade inte med henne, men stod i närheten. Så ser jag hur en äldre man närmar sig på väg till tunnelbanan. När han passerar kvinnan slår han till med rollatorn och fräser stick iväg följt av svordomar. Det är inte okej att bränna moskéer och det är inte okej att slänga svordomar efter medmänniskor. Varför ska det vara så svårt att acceptera att det som finns i världen av religioner, olikhet och av fattigdom och rikedom finns också hos oss?
Därför känns det extra angeläget att få vara med om releasen av en interreligiös fredsantologi Fred – i religionens namn! Personer från olika religioner berättar utifrån sig själva vad deras tro säger om fred. Jag är en av dessa skribenter. Texterna diskuterar inte med varandra, men står bredvid varandra, sida vid sida, inom samma pärmar som en envis vilja till en medkultur där vi kan leva med varandra och inte ställas mot varandra. Jag förstår absolut att det kan finnas konflikter mellan religionsdialog och mission. Men jag inbillar mig att det går och att nyckeln ligger i orden dialog och respekt. Jag vill gärna berätta om min tro och hur min tro på Jesus som Herre och frälsare hjälper mig att leva mitt liv. Det behöver inte hindra mig att stå i dialog med människor av annan tro – så länge jag visar respekt för andra människors erfarenheter och möts av respekt.
När jag läser texterna inser jag att religionerna på många sätt möts i längtan efter fred. Jag tänker att vi är ett unikt bidrag in i samhället när vi sätter våra texter inom samma pärmar. Vi vill tillsammans i all vår olikhet. Det tycker jag är betydligt mer okej än att antasta varandra med grova ord och grova handlingar.
Fred i religionens namn är utgiven på Marcus förlag av Sveriges kristna råd och Sveriges interreligiösa råd och releasen sker i samverkan med Historiska museet, också det är ett bra budskap i sig.
“Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet.”
/Karin Wiborn
