I torsdags, den 4 oktober, hölls ett väldigt viktigt seminarium i riksdagen. Två oerhört intressanta rapporter presenterades; en om ”de juridiska riskerna med att förlänga Lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige”, framtagen av Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och en om de humanitära konsekvenserna av samma lag, framtagen av Röda korset.

Den tillfälliga lagen trädde i kraft den 20 juli 2016. Den ska gälla i tre år och det uttalade syftet med lagen var att kraftigt minska inflödet av asylsökande till Sverige. En stor minskning har också skett under åren sedan dess, med början redan under våren 2016. Men rapporterna kommer till samma slutsats: Ingenting har framkommit som talar för att det är den tillfälliga lagen som är orsaken till det minskade asylmottagandet! Tvärtom talar mycket för att minskningen berott på andra omständigheter, framför allt att länder längre söderut i Europa stängt sina gränser och gjort det omöjligt att passera. Rådgivningsbyrån skriver: ”Det finns därför inte något stöd för att syftet med lagen uppfylls, och inte heller för att det finns ett behov av att förlänga den.”

Precis som Röda korset, Rådgivningsbyrån, kyrkorna och många andra befarade när den tillfälliga lagen var på remiss, så har lagen försvårat integrationsmöjligheterna. Framför allt därför att den gjorde tidsbegränsade uppehållstillstånd till huvudregel och därför att rätten till familjeåterförening begränsades så kraftigt. Röda korset visar att psykisk ohälsa, med depressioner och PTSD, också ökat bland personer som fått uppehållstillstånd.

Rapporterna ger ytterligare ett stort antal aha-upplevelser. Några exempel:
– Varken rätten till familjeåterförening eller möjligheten att återinföra humanitära skäl (synnerligen och särskilt ömmande omständigheter) för asyl hör till det som behandlas i förhandlingarna om nya EU-gemensamma regler. Politikers påståenden att vi måste vänta på att hela EU kommer överens är alltså inte riktiga när det gäller dessa områden. Inom dem måste beslut fattas nationellt. (Inbjudaren Maria Ferm (MP) informerade i avslutningen om att tjugo länder i EU har kvar en mer fullständig rätt till familjeåterförening och elva länder har kvar humanitära skäl).
– Migrationsverket och migrationsdomstolarna motiverar alltför sällan varför de bedömer att ett avslag på asylansökan inte anses strida mot svenska konventionsåtaganden. Endast i 13 av 62 domar (avslag) gällande familjeåterföreningsärenden har en ordentlig motivering gjorts.

Europakonventionen är svensk lag. Enligt konventionen kan rätten till familjeliv (artikel 8) endast tillfälligt begränsas och därför, skriver Rådgivningsbyrån, kan lagen inte göras permanent. Istället rekommenderas riksdagen att återgå till den ordinarie utlänningslagen i juli nästa år, men med ambitionen att snarast ersätta den med en över tid hållbar och kvalitativt högtstående lag.

Förhoppningsvis tar de riksdagsledamöter som deltog i seminariet med sig dessa insikter till sina partier och in i den nya riksdagens arbete.

Här finns rapporterna att ladda ner i sin helhet:

http://sweref.org/migrationsrattens-framtid-en-redogorelse-de-juridiska-riskerna-med-att-forlanga-den-tillfalliga-lagen/

https://www.redcross.se/vart-arbete/p/pa-flykt/tillfalliga-utlanningslagen-har-ar-konsekvenserna/

Vi ber: “Livets Gud, led oss till rättvisa och fred”.

/Peter Karlsson, gästbloggare
Projektledare #Värme

 

Fortsätt läsa mer från oss