Debatt: Spännande möjligheter i samlevnadsundervisningen

Idag publicerar tidningen Sändaren en debattartikel skriven av Björn Cedersjö på Sveriges kristna råd. Artikeln tar upp skolornas undervisning om sex och samlevnad. Detta ämne har väckt debatt där Sveriges kristna råd har uppmanats att ta initiativ till att ta fram ett kompletterande sex- och samlevnadsmaterial till skolorna.

hjärta

Att skolornas undervisning om sex och samlevnad väcker debatt är inte svårt att konstatera. Under den gångna hösten har frågan diskuterats bland annat i ett intensivt meningsutbyte i Svenska Dagbladet. I en artikel (Dagen 27 sept 2013) uppmanades ledare inom Sveriges kristna råd att ta initiativ till att ett kompletterande sex- och samlevnadsmaterial tas fram som kan erbjudas till skolorna. Bakom uppmaningen stod ett antal ledare för kyrkornas ungdomsorganisationer, bland annat Equmenia.

När Sveriges kristna råd (SKR) för några veckor sedan ordnade en mötesplats för samtal kring detta fördes goda och intressanta samtal mellan företrädare för SKRs medlemskyrkor och deras ungdomsförbund. Vad detta leder till för SKRs del blir naturligtvis en fråga för samtal i SKRs nästa styrelsemöte.

Några reflektioner mot bakgrund av mina erfarenheter som förälder, etiklärare och pastor.

1  Debatten behöver nyanseras. RFSU bildades 1933, bland annat med syftet att bidra till ökad kunskap om sex. Genom åren har man byggt upp en stor kompetens och erfarenhet inom området. Man har också producerat en hel del material som stöd och varit idégivare och opinionsbildare. Som förberedelse för vår samtalsdag hade alla uppmanats att ta del av några av RFSUs publicerade skrifter: Sex på ditt sätt är ett material direkt riktat till tonåringar, Sex i skolan är ett metod- och idématerial som RFSU gjort tillsammans med några samverkanspartners. Jag tror att de adresserar frågor som många bär på och gör det på ett sätt som når fram, och deras material fyller därmed viktiga funktioner. Det är lätt att plocka fram enskildheter som går att sakligt eller värderingsmässigt kritisera, särskilt när man gör det i den mediasituation där starka ord och uttryck används för att man ska få genomslag. Visst borde häftet Sex på ditt sätt innehålla mer av diskussion om risker med grupptryck och porr. Men som helhet tycker jag man ska berömma RFSU för deras envetna arbete för upplysande samtal om sex och samlevnad.

2  Den livslånga troheten. I kyrkornas teologi ingår vanligtvis övertygelsen att vi människor är skapade för relationer och att den livslånga monogama parsamlevnaden är idealet. En motivering är den trygghet och stabilitet som den väl fungerande familjen ger både till makarna och till barnen. I RFSUs material talas om respekt och ömsesidighet hos ”de två individer med samma intresse som möts vid en viss tidpunkt” (som en student en gång beskrev att ha sex). Men perspektivet av långsiktig relation vad gäller sexuell samlevnad finns inte alls lika tydligt. Här uppfattar jag att det finns en bärande värderingsskillnad. Att långsiktiga relationer gagnas bäst av att sexdebuten sker inom relationen är inget som får någon plats i de RFSU-material som vi läste.

3  Behovet av goda argument. Flera av de debattörer som tagit till orda från kristet håll har tagit fram argument från forskning för att sex i långsiktiga relationer ger en större tillfredsställelse för paret. Om den typen av argument är vederhäftiga är det naturligtvis av vikt att samla dem och föra fram dem på ett bra sätt. Sådana argument kan ge råg i ryggen till elever och personal som vill argumentera för långsiktiga relationer. Som kristna kan vi inte begära att skolan ska argumentera för kristna övertygelser. Men vi bör kunna ta det för givet att seriösa forskningsresultat presenteras sakligt.

4  Samtalsdagen inleddes med att lyssna till två intressanta föreläsare från Folkhälsomyndigheten och Skolverket. De nya handledningar som Skolverket producerat kring sex- och samlevnadsundervisningen i grundskolan och gymnasiet öppnar många dörrar. Jag tilltalas av tanken på integreringen av sexualundervisningen i ett helhetstänk av samtal om relationer och jämställdhet. Samlevnadsundervisning är naturligtvis så mycket mer än sex. Närvaron av kompetenta pedagoger är sannolikt den viktigaste faktorn för goda samtal om relationer i skolan. Och avvägningen mellan det Skolverket kallar friskperspektiv och riskperspektiv är en utmaning för alla.

5  Kyrkorna har ett egenarbete att göra. Det är inte bra när vissa präster, pastorer och andra kyrkliga ledare inte på ett sakligt och bra sätt kan leda samtal på detta område. Vad gör vi i de teologiska utbildningarna för att ge stöd och erfarenheter? Och visst är det en svårighet att man så lätt delar på den sakliga faktaundervisningen om sex, graviditeter, preventivmedel och de mer relationella frågorna. Det blir som att man skiljer kropp och själ åt på ett sätt som verkligen inte är önskvärt. Var finns de team av människor med olika kompetens som i kyrkorna ger vägledning och utrymme för samtal om helheten?

Slutligen, det är lätt att ta fram alarmerande siffror om porrsurfande som leder till missbruk, oönskade sexuella övergrepp/närmanden, sexualiseringen av reklam och medier, friande domar i våldtäktsmål, tidig sexdebut och liknande. Allt detta visar på att goda samtal behövs. Jag har ännu inte fått några tydliga skäl för varför dessa samtal inte bör börja tidigt, när frågorna väcks hos barn och unga. Ingen har ännu kunnat ge mig några belägg för att tidig undervisning leder till ökad praktik.

Björn Cedersjö
Direktor, Ekumenisk diakoni/kyrka-samhälle
Sveriges kristna råd

Läs debattartikeln hos Sändaren: http://www.sandaren.se/opinion

Fortsätt läsa mer från oss